Alicio i Underlandet

Kommentarer till aktuella utrikes och inrikes händelser inom politik och media

2005-07-23

Vänsterns resa från förnekelse
till fantasier om Moder Teresa-terroristen


Före 11 september 2001 dominerades alla debatter med extremvänstern av dess förnekelse av terrorism. Ändamålet helgade medlen. Man upprepade den moraliskt befriade lögnen om att "den enes terrorist är den andres frihetskämpe", och att begreppet terrorist var en subjektiv stämpel som sattes på den förtrycktes frihetskamp av mer mäktiga imperialister. Att verkligheten visade att det egentligen handlade om fanatiska, demokratihatande mördare som attackerar värnlösa män, kvinnor och barn doldes i revolutionsretorik.

Några år efter den islamistiska massakern på USA:s östkust, efter attacker mot semesterorter eller restauranger på gatorna i västvärlden där även oskyldiga "vänsterintellektuella" kunde drabbas, började vänstern successivt acceptera att terrorism existerar. Efter bombningar av institutioner som FN och Röda Korset eller avrättningar av hjälparbetare började extremvänsterns lögner krackelera. Det blev uppenbart att det inte endast var israeler som drabbades, vilket vänstern i decennier hade bortförklarat med att Israels ofrivilliga "ockupation" och bekämpning av terror skulle vara grundorsaken, istället för en konsekvens av den. Man kunde ana en vänsterglasnost.

Myten om den
"fattiga, desperata" terroristen höll inte längre för granskning. Det gick inte att förneka att de flesta terrorgrupper leddes av miljonärer eller välutbildade akademiker, samt att de levande bomberna, enligt vetenskaplig forskning, bestod av välanpassade, hjärntvättade och oftast religiöst fanatiska ungdomar ur övre medelklassen. Den kvinnliga palestinska advokaten och medlemmen i Islamiska Jihad, Hanadi Jaradat, som sprängde sig själv och 21 israeler i luften och som sedan hyllades på Historiska muséet i Stockholm gick inte att framställa som den fattiga traslappen från u-världen. Det blev omöjligt att bortförklara att den överväldigande majoriteten av massmördarna var indoktrinerade med en fascistisk ideologi - islamismen. En perverterad hatideologi som hyllar massmord, piskar upp en paranoid offermentalitet och som predikar att en religion är mer högtstående än andra och därför skall påtvingas omvärlden. Ett tankesystem som gör det till "religiös" plikt att utkämpa ett globalt krig (jihad) mot alla som inte delar dess vision av ett rättroget världsherravälde under shariaförtryck, och att de otrogna eller de egna avfällingarna förtjänar att dö.

Men nu när fantasin om den "fattige" terroristen äntligen kunnat dumpas på de förkastade vänstermyternas sopberg har det skett ett frenetiskt omprövningsarbete bland terrorapologeterna. Det allra senaste är uppfinningen av
Moder Teresa-terroristen.

Enligt denna teori accepteras faktumet att terrorister inte är fattiga eller desperata. Däremot hävdar vänstern nu att de nya Robin Hood-terroristerna blivit så förgrämade och indignerade över den fattigdom som andra utsätts för, så att de är beredda att massmörda oskyldiga och begå självmord för deras skull. Av ädla filantropiska skäl och utan ideologiska eller fundamentalistiskt religiösa motiv.

Yippii! Vänstern har överlevt ännu ett påtvingat paradigmskifte. Men samma frågetecken som kunnat användas för att punktera tidigare vänstermyter kvarstår: varför har inte de rika eliterna i de flesta afrikanska länder hemfallit till terrorism för sina fattiga landsmäns skull? Varför har inte Bill Gates eller Bob Geldof gått och sprängt Wall Street, istället för att skänka miljoner till fattiga? Varför har vi inte ännu sett engagerade aktivister från Lutherhjälpen eller Läkare utan Gränser med sprängbälten runt midjan?

Svaret är att vänstern fortfarande blundar för den totalitära dödskultsideologi som får individen att ta steget från "ilska" eller "indignation" till att mörda de oskyldiga. Samt att "ilskan" inte är grundad i en strävan efter socialistisk utopi eller ett demokratiskt rättvisesamhälle. Man vägrar se att ilskan bottnar i ett indoktrinerat brinnande hat mot den del av mänskligheten som inte accepterat fanatikernas perverterade tolkning av islam som universellt rättesnöre för livets alla aspekter.

Extremvänstern fortsätter precis som tidigare att förneka totalitarismen. Den som litar på dem som, under bara det senaste seklet lyckats blunda för både kommunismens ondska och terrorismens existens, begår ett livsfarligt misstag.



UPPDATERING 23/7 kl. 17.00

Dick Erixon beklagar att många ledarsidor gråter krokodiltårar över terroristerna.



18 Comments:

Anonymous Fredrik skrev...

Jag tror att jihadisterna har gjort bort sig; dom håller på att förlora det starka stöd de hela tiden varit medvetna om att de skulle få från västvärldens vänster, legitimerat med halvsanningar om USA och Israel, och på senare senare tid, Irak. Detta eftersom jihadisternas syften och drivkrafter blivit alltför uppenbara - nedkämpande av den för tillfället framgångsrika kristna världen, med till buds stående medel, till förmån för ett renlärigt muslimskt kalifat. Bilden börjar bli alltför spretig för att kunna förklaras med Irak?, Afghanistan?, Kuwait?, Israel-Palestina?, Fattigdomen?, Oljan? osv.

2:04 em  
Anonymous Fredrik skrev...

"nedkämpande av den för tillfället framgångsrika kristna världen..."

Gick lite fort, "judiska eller kristna och tillika demokratiska världen" är nog mer riktigt.

2:10 em  
Blogger Coriander skrev...

Ja, visst är det märkligt att vänstern och vänsterkultureliten är så angelägna att försvara terroristerna!!! Speciellt med tanke på att terroristernas kamp (citerar dig här): "inte är grundad i en strävan efter socialistisk utopi eller ett demokratiskt rättvisesamhälle".
Men vänstern ser väl det "borgerliga" demokratiska styrelseskicket (med flerpartisystem och yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter) som sin största fiende tillsammans med marknadsekonomin. Så de är väl glada att få "hjälp" av islamisterna/jihadisterna att rasera hela bygget. Suck, vilken enfald!

3:07 em  
Anonymous ASO skrev...

Mitt i prick Alicio!

Ingenting kommer att kunna väcka vänstern. Inte ens London. Efter Sovjets kollaps är den enbart inställd på att rasera och förstöra. Minns Robert Fisk - bin Ladens bäste vän. När han attackerades i Afghanistan för några år sedan försvarade han gärningsmännen (med påståendet att han också givit sig på Robert Fisk om han varit dem). Därför är det livsviktigt att vänsterns tolkningsföreträde bryts innan vi alla sprängs i luften...

3:16 em  
Blogger Alexander skrev...

Vänstern stödjer terroristerna för att vänstern är onda. Ni måste vara beredda att förstå detta.

4:42 em  
Blogger Sosse STHML skrev...

Alico förmår åtmindstone att mestadels skriva extremvänstern när han menar det. Det kan vara värt att komma ihåg, herrar borgare, att inte alla inom vänstern är fullt lika förtjusta i terror och totalitarism som de figurer som kommer till tals på Aftonbladets kultursidor.

4:54 em  
Blogger Shaul skrev...

Inte ens under upproret i Warsawa gettot 1944 skickades ungdomar ut för att ta livet av sig själva och några tyska SS-soldatet.
Det är kränkande mot fattiga och utsatta människor att i deras namn hitta förklaringar till terror.
Etik och moral har ingenting en svår livssituation att göra.

5:24 em  
Anonymous Jonas N skrev...

SosseSthlm

Du har givetvis rätt, extremvänstern är just det, extrem och i förlängningen farlig (om den skulle komma i beslutande ställningar) men mest bara destruktiv (eftersom det alltid finns några som lyssnar, och några till som återberättar och skriver om deras stolligheter).

Det är väl dessvärre extremvänsterns mest påtagliga bidrag till samhällsutvecklingen, den förpestar den intellektuella miljön, förstör det nyanserade och sakliga samtalet och även förutsättningarna för sådan dialog. Kort sagt, den förfular min tillvaro och är väl närmast att betrakta som någon slags miljöförstöring många vill förtiga eller inte låtsas om.

Vänstern i gemen (där du ingår?) kan inte allt från kloka, till nyanserat, till nästan lika dumma ståndpunkter i frågan.

Själv har du faktiskt skrivit läsvärda inlägg här som förtjänar respekt och uppskattas. Fortsätt med det.

Däremot skulle jag inte sträcka mig så långt som att socialdemokraterna (generellt, från tongivande håll) visat något som liknar tydlighet och ett klart ställningstagande om var ansvarsfrågan och orsakerna ligger. Snarare har det kommet väldigt mycket av den sedvanliga hummandet om att 'man' bör se saker i ett vidare prespektiv och de omvända sammanhangen och cirkelargumenten.

7:54 em  
Blogger Sosse STHML skrev...

Jonas N:

"Däremot skulle jag inte sträcka mig så långt som att socialdemokraterna (generellt, från tongivande håll) visat något som liknar tydlighet och ett klart ställningstagande om var ansvarsfrågan och orsakerna ligger. Snarare har det kommet väldigt mycket av den sedvanliga hummandet om att 'man' bör se saker i ett vidare prespektiv och de omvända sammanhangen och cirkelargumenten."

Jovars, det är förvisso sant. Socialdemokratin som rörelse har dessvärre lång väg att vandra innan den kan anses ha speciellt mycket vettig att tillföra debatten i dessa frågor. Även om det bör noteras att en avsevärd förskjutning mot rimligare ståndpunkter skett under Görans fögderi - låt vara att det i mångt och mycket skett i det tysta.

Men hur mycket bättre är borgerligheten, egentligen? På rak arm kan jag bara nämna Per Ahlmark som utan att darra på manschetten oförbehållsamt ställt sig på demokratins sida i kampen mot barbariet. Till och med en sådan borgerlig ikon som Calle B lyckades ju slira betänkligt under exempelvis Jugoslavienkrigen.

Om vi tittar på det inlägg av Dick Erixon som Alicio har efterlänkat till i inlägget så framgår det ju tydligt att Erixon är trött på defaitismen och terroristvurmandet hos de "svenska ledarsidor visar på hur både socialister och borgerliga i etablissemanget gråter krokodiltårar över terroristerna". (Min markering.)

Vilket får mig att tröttna på att höra det evig snacket om "vänstern" i det här sammanhangen. De bristfälliga demokratiska instinkterna sträcker sig, dessvärre, över blockgränsen i Sverige.

9:21 em  
Anonymous ASO skrev...

Intressent fråga. Det kanske fanns en vänster förr i tiden som kunde skilja mellan rätt och fel. Men jag är skeptisk mot dagens socialdemokrati. Inte bara för att den blivit korrupt och ärftlig. Flirtandet med allehanda "rörelser" i tredje världen stinker. Det ofantliga stödet till palestinska despoter som Arafat & co är under all kritik. Upprepade gånger har man exploaterat de antiamerikanska och antiisraeliska stämningar som plågar Europa. Det är precis den sortens politik som fört terrorismen in i de västliga metropolerna. När sossarna en gång för alla lärt sig skilja på demokrati och diktatur kan vi börja diskutera. Annars inte.

9:23 em  
Anonymous ASO skrev...

Sosse Sthlm,

Jag vill tillägga att jag på sätt och vis håller med dig: de flesta borgerliga politiker är inte mycket bättre. Jag minns till exempel hur Maud Olofsson gjorde stort nummer av sitt "krigsmotstånd" våren 2003 (med andra ord ställde hon upp i paraderandet tillsammans med diverse kommunister, Baath-anhängare och islamister). Jag såg det med egna ögon - och mådde lilla...

9:29 em  
Anonymous Anonym skrev...

Sosse Sthml har rätt i att begreppet "vänster" ofta används väl kategoriskt.
Det är inte ofta jag tar vänsteranhängare i försvar, men några av de första och bästa analyserna av den totalitära islamismen kom från s k frihetliga socialister (en term som förvisso är inklusiv intill meningslöshetens gräns).
Skribenter som Christopher Hitchens, Paul Berman, Michael Walzer, Jaques Julliard och Johann Hari (från The Independent, där även den ökände Robert Fisk huserar) med flera, tog mycket tidigt och mycket tydligt ut den demokratiska kompassriktningen i den pågående konflikten. Likt föregångaren George Orwell tvekade de inte att uppmärksamma sin omgivning på den omisskänliga stanken av totalitarism. Alltmedan deras kollegor gick i saligrus efter att deras deduktiva världsförklaring tycktes ha bekräftats. Mig veterligen har ingen av ovanstående skribenter vikit från sin linje, även om deras kritik av Bushadministrationens politik tidvis varit hård.
Det finns gott om demokratiska ("frihetliga", whatever...) socialister med ett väl utvecklat väderkorn för totalitära läror. Det vore kontraproduktivt (och inte så lite förolämpande) att bunta ihop dem med pro-islamisterna och neo-bolsjevikerna på Aftonbladet Kultur och andra sumpgölar i det svenska mediaträsket.

Niclas
Journalist, Stockholm

10:32 em  
Anonymous ASO skrev...

Niclas,

Är det inte snarare så att vi har att göra med enastående individer - eller till och med bångstyriga dissidenter - än representanter för en viss ideologi (i Hitchens fall är detta helt säkert).

Den världsbild som Marx med flera målade upp för mer än 150 år sedan är och förblir stollig. Socialismen saknar förmåga att hantera dagens problem helt enkelt därför att den är en del av problemet. Över 100 års nattsvart historia bevisar detta om och om igen.

Jag anser att flera av de författare du nämner är mycket läsvärda. I synnerhet Hitchens och Berman. Men jag kan inte slita mig ifrån att exempelvis Bermans tvehågsenhet i samband med presidentkampanjen förra året dikterades av hans reflexmässiga motvilja mot "konservatism" snarare än rationella överväganden (= John F. Kerry var aldrig ett trovärdigt alternativ). Precis som Thomas Friedman har han ofta ställt rätt diagnos (beskrivningen av islamismen) men ordinerat fel medicin (exempelvis i "Will the Opposition Lead?", New York Times 15/4 2004). Åtminstone enligt min uppfattning.

12:05 fm  
Blogger simulev skrev...

[..]."borgerlig ikon som Calle B lyckades ju "

Nah, really?!? Perhaps the difference is that he is being challenged (constantly), unlike the internationalsocialist leftists and their political leaderships -who seem to have recived carte blanche in the terror apologist exuse madness amongst their supporters....

12:54 fm  
Blogger Alicio skrev...

Jag delar till viss del Sosse Sthlms syn på delar av det borgerliga etablissemanget, och att det finns oroväckande tendenser även där. Jag skulle räkna Carl Bildt, som jag i övrigt respekterar, till kategorin "otydlig" och "förändrad". Synd.

idag känns liberalerna mest stabila på det här området, och det finns folk (ex Fredrik Malm) som utvecklar Per Ahlmarks fina tradition och arv.

1:17 fm  
Anonymous Anonym skrev...

ASO

Du har rätt i att det finns gott om tvisteämnen att avhandla med de här författarna och deras likasinnade. Men att Marx är och förblir stollig innebär inte att alla socialister är det, i alla fall inte hela tiden. Det är de här författarnas otvetydiga fördömande av den totalitära islamismen som bör berömmas, inte deras ståndpunkter eller policyrekommendationer generellt. Orwell såg t ex igenom både fascism och kommunism på 1930- och 40-talen, men hans marxistiskt färgade samhällsanalys blev inte mer gångbar för det. Han och hans nutida efterföljare på vänsterkanten ska kritiseras eller ges erkännande vartefter liberaler och konservativa anser det motiverat. Och, givetvis, omvänt - som sig bör mellan meningsmotståndare som i de stora frågorna står på samma sida.

Niclas
Journalist, Stockholm

9:07 fm  
Blogger Sosse STHML skrev...

Det är lite av ett stickspår att ta upp det internationalla läget i debatten, eftersom denna sällan lämnar några som helst spår i Sverige - möjlightvis med undantag för andlöst beundrande översättningar av Pilger och Fisk på svenska kultursidor. Som ingen läser ändå.

I Sverige kan jag förvisso hålla med om att den samlade borgligheten gjort bättre ifrån sig totalt ifråga om det utrikespolitiska stödet för demokratin. Men jag noterar enbart att den inte gjort _så_ mycket bättre ifrån sig (vilket knappast hade varit någon bedrift...) och att det inte gjorts något väsen från borgligt håll i de fall man haft någon avvikande avsikt. De enda borgare jag ser driva opinion i dessa frågor är bloggare på nätet - på den etablerade borglighetens ledar- och debattsidor förekommer i princip bara åsikter som jag tror skulle vara tuffa att skilja åt från socialdemokratiska dito i ett blindtest.

Vilket får mig att misstänka att de av er som längar efter ett regeringsskifte nästa val skulle få anledning att känna er mycket missbelåtna med Sveriges utrikespolitik skulle ändras - eller snarare inte ändras - efter ett sådant.

Och jo, Fredrik Malm förefaller rakryggad. Men det är lätt att vara radikal och idealistisk i ett ungdomsförbund. Låt oss se vilken sorts trudelutt han spelar om han någonsin får en befattning med riktigt policyansvar.

5:10 em  
Anonymous Jonas N skrev...

SosseSthlm,

Dessvärre (!) måste jag ge dig medhåll i sak angående vad borgerliga företrädare förmår att prestera i frågan. (P Ahlmark är det lysande undantaget, men ingen kallar väl heller honom för politker, eller?)

Det understryker min farhåga, generellt, nämligen att de människor som fårmår att hålla sig kvar inom det politiska tillräckligt länge bli tongivande (och för att bli diskuterade här) egentligen innerst inne är sossar, eller sossar light. Och det är inte menat som en komplimang, tvärtom, sorry.

Dessutom är jag förvånad över att du skriver så kloka och nyanserade saker med din signatur ... (du kanske inte är och aldrig blir tongivande, vem vet? :-)

7:24 em  

Skriv en kommentar

<< Till Startsidan