Vänsterns resa från förnekelsetill fantasier om Moder Teresa-terroristen

Före 11 september 2001 dominerades alla debatter med extremvänstern av dess förnekelse av terrorism. Ändamålet helgade medlen. Man upprepade den moraliskt befriade lögnen om att "den enes terrorist är den andres frihetskämpe", och att begreppet terrorist var en subjektiv stämpel som sattes på den förtrycktes frihetskamp av mer mäktiga imperialister. Att verkligheten visade att det egentligen handlade om fanatiska, demokratihatande mördare som attackerar värnlösa män, kvinnor och barn doldes i revolutionsretorik.

Några år efter den islamistiska massakern på USA:s östkust, efter attacker mot semesterorter eller restauranger på gatorna i västvärlden där även oskyldiga "vänsterintellektuella" kunde drabbas, började vänstern successivt acceptera att terrorism existerar. Efter bombningar av institutioner som FN och Röda Korset eller avrättningar av hjälparbetare började extremvänsterns lögner krackelera. Det blev uppenbart att det inte endast var israeler som drabbades, vilket vänstern i decennier hade bortförklarat med att Israels ofrivilliga "ockupation" och bekämpning av terror skulle vara grundorsaken, istället för en konsekvens av den. Man kunde ana en vänsterglasnost.

Myten om den "fattiga, desperata" terroristen höll inte längre för granskning. Det gick inte att förneka att de flesta terrorgrupper leddes av miljonärer eller välutbildade akademiker, samt att de levande bomberna, enligt vetenskaplig forskning, bestod av välanpassade, hjärntvättade och oftast religiöst fanatiska ungdomar ur övre medelklassen. Den kvinnliga palestinska advokaten och medlemmen i Islamiska Jihad, Hanadi Jaradat, som sprängde sig själv och 21 israeler i luften och som sedan hyllades på Historiska muséet i Stockholm gick inte att framställa som den fattiga traslappen från u-världen. Det blev omöjligt att bortförklara att den överväldigande majoriteten av massmördarna var indoktrinerade med en fascistisk ideologi - islamismen. En perverterad hatideologi som hyllar massmord, piskar upp en paranoid offermentalitet och som predikar att en religion är mer högtstående än andra och därför skall påtvingas omvärlden. Ett tankesystem som gör det till "religiös" plikt att utkämpa ett globalt krig (jihad) mot alla som inte delar dess vision av ett rättroget världsherravälde under shariaförtryck, och att de otrogna eller de egna avfällingarna förtjänar att dö.

Men nu när fantasin om den "fattige" terroristen äntligen kunnat dumpas på de förkastade vänstermyternas sopberg har det skett ett frenetiskt omprövningsarbete bland terrorapologeterna. Det allra senaste är uppfinningen av Moder Teresa-terroristen.

Enligt denna teori accepteras faktumet att terrorister inte är fattiga eller desperata. Däremot hävdar vänstern nu att de nya Robin Hood-terroristerna blivit så förgrämade och indignerade över den fattigdom som andra utsätts för, så att de är beredda att massmörda oskyldiga och begå självmord för deras skull. Av ädla filantropiska skäl och utan ideologiska eller fundamentalistiskt religiösa motiv.

Yippii! Vänstern har överlevt ännu ett påtvingat paradigmskifte. Men samma frågetecken som kunnat användas för att punktera tidigare vänstermyter kvarstår: varför har inte de rika eliterna i de flesta afrikanska länder hemfallit till terrorism för sina fattiga landsmäns skull? Varför har inte Bill Gates eller Bob Geldof gått och sprängt Wall Street, istället för att skänka miljoner till fattiga? Varför har vi inte ännu sett engagerade aktivister från Lutherhjälpen eller Läkare utan Gränser med sprängbälten runt midjan?

Svaret är att vänstern fortfarande blundar för den totalitära dödskultsideologi som får individen att ta steget från "ilska" eller "indignation" till att mörda de oskyldiga. Samt att "ilskan" inte är grundad i en strävan efter socialistisk utopi eller ett demokratiskt rättvisesamhälle. Man vägrar se att ilskan bottnar i ett indoktrinerat brinnande hat mot den del av mänskligheten som inte accepterat fanatikernas perverterade tolkning av islam som universellt rättesnöre för livets alla aspekter.

Extremvänstern fortsätter precis som tidigare att förneka totalitarismen. Den som litar på dem som, under bara det senaste seklet lyckats blunda för både kommunismens ondska och terrorismens existens, begår ett livsfarligt misstag.


UPPDATERING 23/7 kl. 17.00

Dick Erixon beklagar att många ledarsidor gråter krokodiltårar över terroristerna.