Oenighet om Kulturpartiets existens.Mer enighet om dess irrelevans.

När till och med en Expressen-journalist tvivlar på sitt scoop och frågar om det är på riktigt, så har man en svår PR-utmaning framför sig. Bildandet av ett nytt "Kulturparti" i Almedalen idag kommenteras av Håkan Jacobson, Mathias Sundin och Sömnlösa nätter.

Och två talesmän för det nya partiet är inte ens eniga om det existerar något parti eller inte:

- Det finns inget kulturparti, sa talesmannen Helge Skoog.
- Det gör det visst, sa talesmannen Olle Ljungström.

TT Spektra: Det är svårt att se fördelen med att bilda ett parti och sedan skicka ut folk som säger att partiet inte finns.
[Olle Ljungström:] - Det är för att skapa uppmärksamhet. Det är vad vi är bra på som kulturmänniskor.

En fortsatt urlakning och uppsplittring av vänsterväljarnas gunst (s, mp, v/VV, F!, Kulturpartiet) är självklart en fördel för Alliansen, och börjar likna Frankrike 2002 (med känt resultat).

UPPDATERING 5/7 kl. 12.00

Jag gjorde rätt i att betona oenigheten om Kulturpartiets vara eller icke vara ovan. Allt sägs nämligen ha varit en bluff organiserad av Riksteatern och som kostar skattebetalarna hundratusentals kronor. Kulturvänsterns respekt för hushållning med det gemensamma är inte större än så.

UPPDATERING 5/7 kl. 17.40

En läsare gjorde mig uppmärksam på att Riksteatern nu har skrivit ett uttalande om "skådespelet" på det som först såg ut som "partiets" hemsida: www.kulturpartiet.se:

Även om presskonferensen var teater var [...] rapporteringen på riktigt. Uppmärksamheten vi fick var på riktigt. Aftonbladet förklarade att en av 10 svenskar skulle kunna tänka sig att rösta på ett kulturparti. På Expressen kallade man oss istället ett "kändisparti" och att 1 av 3 svenskar var intresserade. Genom en tjugo minuter lång presskonferens nådde vi fler människor än genom tusentals teaterföreställningar. För mindre än en hundradel av kostnaden. Ändå kommer vi aldrig att starta ett kulturparti.

Anledningen är helt enkelt att vi har alldeles för stor respekt för såväl våra politiker som för media. Det är de som hjälper oss att hitta nödvändiga svar på frågor om välfärd, jobb, sjukvård och skola.