Alicio i Underlandet

Kommentarer till aktuella utrikes och inrikes händelser inom politik och media

2005-04-21

Stämningsbilder: DN-skribent om bloggar


DN Kultur-skribenten Stefan Jonsson levererade idag en häpnadsväckande uppvisning i intellektuell gyttjebrottning. Solo.

Mycket har redan skrivits om saken (se bl.a. nedan) så jag hänvisar istället till två teckningar från Cox & Forkum som illustrerar vad saken handlar om:
Grindvaktarna - Från Berget i Sinai

För mer läsning:
Stockholm Spectator
Oskar Lidåker

UPPDATERING 23/4 kl. 12.29

Kurt Lundgren har också ett bra inlägg om detta.

UPPDATERING 25/4 kL. 14.10

Kommentatorn Olaus Petri gör en välformulerad analogi mellan Stefan Jonsson (SJ) och en lokförare som aktar sig för farliga och okända stickspår av rädsla för tågpirater.


18 Comments:

Blogger simulev skrev...

The boycott-signatory journalist who wrote that (opinion rather than facts), has been on the payrole working for the leftist socialdemocratic propaganda lobby of the Arena group, wich the articles very first sentence relates to.

The Arena group -A anti-Israeli bastion nest of pro-Arabist propaganda.

8:10 fm  
Anonymous Lasse skrev...

Tack för att du visar att DN-skribenten hade rätt. Han sa just det som du nu så informativt har illustrerat:

"DN Kultur-skribenten Stefan Jonsson levererade idag en häpnadsväckande uppvisning i intellektuell gyttjebrottning."

Alltså att man inte diskuterar sakfrågor, utan enbart ägnar sig åt larviga språkgrodor. Det hela visar på intellektuell oförmåga.

9:13 fm  
Blogger jinge skrev...

Ja ungefär så Lasse! Jag tyckte att det var en bra artikel för en gångs skull. Mycket informativ och precist formulerad.

Att andra ser det som en ”uppvisning i intellektuell gyttjebrottning” beror dock inte i första hand på bristande intellektuella färdigheter utan snarare mer på oförmågan att snabbt nog få av sig de färgade glasögonen. :-)

9:25 fm  
Blogger Alicio skrev...

Lasse, jag tyckte att det fanns tillräckligt mycket skrivet om den DN-artikeln redan, och länkar till några bra kommentarer i inlägget.

10:06 fm  
Blogger Pierre Andersson skrev...

Alla har vi nog (undertecknad inkluderad) hemfallit åt hårda eller rent av förnedrande ord och beskrivningar av och om de vi debatterar mot. Här går en fin och ibland svårbestämd gräns mellan ett rappt språkbruk och rent osakliga (och osmakliga) angrepp.

Det finns ett antal bloggar som lite för ofta ligger nära och emellanåt överträder gränsen. Stockholm Spectator är en av dem i mina ögon, du själv Alicio ligger definitivt i farozonen.

Visst ett vasst språk ("intellektuell gyttjebrottning" - tjena) kan vara bra för att hetsa de man redan har på sin sida och för att provocera en och annan ideologisk motståndare, men det för knappast debatten framåt.

(För att stjäla ditt eget uttryck: man skulle kunna hävda att du och SS ofta ägnar er åt "retorisk gyttjebrottning" istället för debatt.)

10:41 fm  
Blogger jinge skrev...

Man kan nog ofta kritisera bloggare för ett vasst språkbruk. Men det är när folk tar illa upp som man har anledning att hyfsa sig lite. Somliga gör det, tex "Alicio", andra gör det inte.

Själv har jag fått äta upp en hel del av mina kommentarer, ibland känns det som om jag tuggar mattfransar.. :-)

Fördelen, och även nackdelen, med bloggar är just direktheten. Man kan reagera omedelbart och även om man vill använda eftertanke så är det så att man ibland lyckas bara måttligt..

Att DN-snubben förkortade till SS behöver man inte ta så förbaskat symboliskt. Vilken annan bokstavskombination kan man annars använda?

Själv har jag lyckats ett tiotal gånger att radera gamla inlägg eftersom jag dagen efter tyckt att de var väl så fyrkantigt formulerade.

Det är nog oxo så att vi lär få leva med sådant fram tills människan blir fullkomlig. Och det lär väl ta ett par år till va?

Sedan kan jag tycka att "retorisk gyttjebrottning" kan vara rätt så kul ett tag. Kruxet är bara att jag nog aldrig har sett att det stannat vid det plaskiga.

Det tenderar att bli både smaskigt, slaskigt och taskigt eftrer ett tag..

11:01 fm  
Blogger Alicio skrev...

Pierre, jag tror, precis som du själv säger, att vi alla - inkl. du - har gjort och kan göra sådana fel i en het debatt, och att det är viktigt att undika det, samt att rätta till det så långt det går.

Med 'intellektuell gyttjebrottning' åsyftas den låga nivå som DN-artikeln skrivits på: att demonstrativt kalla Stockholm Spectator för "SS", att antyda att det svåra ekonomiska läget försätter "kvalitetpressen" i ett underläge intellektuellt, och att den kritik som Stockholm Spectator skrev skulle vara avsedd att "tysta" en Sveriges största dagstidningar.

Jag tror att de flesta blev förbluffade när de läste artikeln. Särskilt som DN själva har kommit med påhopp mot en av skribenterna på Stockholm Spectator (se länk på deras sajt).

11:28 fm  
Anonymous Anonym skrev...

Personerna på SS utsätter journalister och opinionsbildare som skriver prövande och oberoende om USA:s inrikes- och utrikespolitik för en hänsynslös och relativt systematisk mobbning.
…………..
…….Sveriges Radios Cecilia Uddén………

Märkligt att Stefan Jonsson har en så kort minne. Annars behövs inga kommentarer. Man ser direkt var SJ:s sympatier ligger. Det är fel med personer som gillar Bush och den amerikanska politiken. Och är det dessutom amerikaner är det dubbelt fel. Och när han kryddar sin artikel med utryck som Vilda Västern, demagogi, bisarra angrepp, utan att kunna presentera en anda fall, då är botten nådd.

En pärla att skratta åt :
”SS ÄR SANNOLIKT en utväxt från denna amerikanska högerreaktion.”

Lubbe Ferrysson

11:35 fm  
Anonymous Anonym skrev...

Några tankar:

Om Stefan Jonsson är en undertecknare av uppropet mot Israel är han redan hycklare.

Att somliga svenskar tror sig ha kunskap nog om arab-israeliska konflikten att kunna agera rättfärdigt är störande. Resultatet blir att signatörerna till uppropet har tagit sida.

Lidåkers recension är träffande.

Stefan Jonsson näsa har gått ur led. Han tål inte kritik (för hotande ?) och tar till en patetisk storslägga.

Han använder alla propagandatricks han kan, tydligen, för att skrämma: kritiker anklagas för att inte egentligen vara helsvenskar, ha ett "mörkare uppdrag av gammalt [sic] märke" samtidigt som han drar in SS och "kult".

Att användandet av "SS" inte har någon betydelse går jag inte på.

S.J.'s stil genomsyras av den marinering han själv sugit in OCH VIDAREBEFORDRAR!

Samtidigt är han själv genom sin handling medlöpare med dem som förklarat ett terrorkrig mot Israel.

Om det visar sig att Stefan Jonsson tagit lika stark aktion (som t.ex. uppropssignatör) mot terrorindustrien som mot målet för terrorn hoppas jag någon informerar mig.

"Varför den befängda övertygelsen om att Sveriges press och etermedier följer ett vänsterprogram?", skriver S.J.

Varför "befängda"? Går det inte ens att ifrågasätta eller diskutera? Finns det indikationer om vinkling? Eller - fasa - finns de och han märker det inte?

Vad man än kallar det, så ser många ett tydligt program, ett mönster. Som Lidåker pekar ut följer ju S.J. mönstret. Komplett med utpekande av Ahlmark!

A-K Roth

6:06 em  
Blogger Niklas Lindgren skrev...

Det här ju trams! Diskussionen har nu förvandlats till någon form av inkvisition mot “hätskt språkbuk” i bloggar. Alltså, enligt vissa så skriver Spectator (och alicio) med en alldeles för frän ton, och det skall 1. ursäkta for att somliga synnerligen sjuka individer skall få stalka dessa bloggare, och 2. att det skråväsende av journalister vid Sveriges största tidning, samt dess polare vid statlig, media skall kunna upphöja sig över all form av kritik, då det är “mobbning”.
Löjligt! En frän, sarkastisk och hård ton går alldeles utmärkt att kombinera med faktakritik, och det gör tex Spectator föredömligt. Och vilken politisk debattör av rang är inte frän ibland? Ja jag kan påstå, utan att ljuga, att jag än så länge inte sett en enda politisk blogg, oavsett åsiktstillhörighet, som inte är frän, sarkastik och hård då och då. Tydligen dyker denna språk-fetishism endast upp då kritikerns åsikter inte sammanfaller med det som har yppats.
Ifall dessa journalister var det minsta lyhörda, och öppna for kritik, så hade säkerligen inte kritiken blivigt så frän och sarkastisk heller. Så om nu somliga anser att the Spectator eller Alicio ar raljerande och osaklig, läs da Johnssons artikel. Kan man egentligen finna något mer svavelfyllt och osakligt? En av journalismens furstar är sårad att något så simpelt som en blog vågar kritisera honom, och hans vänner i statlig media. De bloggare som här anser sig ha hittat en inflytetelserik vän i DN att luta sig mot i den politiska kampen, glömmer att Johnssons tirader framforallt är ett angrepp på all form av blog-kritik mot journalister.

7:05 em  
Blogger Alicio skrev...

AK Roth och Niklas, utmärkta kommentarer!

7:29 em  
Blogger Bengt skrev...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

9:55 em  
Anonymous Monkeys Goes Boom skrev...

Jag tillhör knappast Alicios största tillskyndare och gillar inte "Norton" et co på Spectator men DN-artikeln är fånig. Det är ett rop på hjälp från en mediavärld som snabbt ser hur deras makt urlakas.

Att Jinge gillar artikeln bevisar väl än mer att SJ är helt ute och cyklar...

2:14 em  
Anonymous Paradox66 skrev...

[Kommentaren från Paradox66 ovan innehöll långa internetadresser som förändrade layouten på sidan. Jag lägger in den nedan igen, med hyperlänkar istället / Alicio]


Det är definitivt så att det finns folk som tänder till och vill agera på den politiska arenan som bloggarna utgör och ibland går till överdrift...

Se mina inlägg...

Politiska kombatanter i bloggvärlden
Länk.

För att sedan fundera vidare om det i Recept för att slippa vara nollbloggare
Länk.

Nu tror jag inte det finns nollbloggare utan nollbloggsinlägg…

Det spekulerade jag om i
Nollposter,kontroverser och debattinlägg
Länk

Snacka om navelskådning… :)
men ibland är det kul med Metabloggning...

Var humanist och behandla din nästa såsom du själv vill bli behandlad.

2:32 em  
Blogger simulev skrev...

“Som Sveriges i särklass mest intressante Marxist tar Stefan Jonsson själv plats i denna skara,”
-Magnus Linton, The Arenagroup.

Boo-friggin-hoo,eviiiiil McCarthy-ism!!!
;)

2:04 em  
Anonymous Anonym skrev...

Exakt,

Tydligen beror det på vem det är som påpekar vad. Men mycket riktigt utgår Stefan Jonsson från marxismen. Det har han aldrig gjort någon hemlighet av själv (läs hans böcker).

Nu är det inte hans marxism som är det mest upprörande (även om denna lära orsakade ohyggligt lidande i stora delar av världen under 1900-talet).

Det verkligt flagranta är att Jonsson:

1) sitter som en närmast allenarådande smakdomare på en kultursida i en tidning som påstår sig värna om demokrati,

2) känner sig direkt hotad av ett fritt och öppet meningsutbyte,

3) föredrar plakatmässiga slagord istället för argument,

4) sällan eller aldrig lever upp till den höga moraliska standard som han menar att hans meningsmotståndare saknar.

Det tycker jag påminner om mentaliteten hos hans kollegor i Östeuropa före murens fall.

Stefan Jonsson visar frivilligt eller ofrivilligt - och därtill med närmast pedagogiskt pedanteri - att han är rädd för att förlora sin egen makt.

Dessvärre - eller dessbättre (hur man nu ser på saken) - är det precis vad som håller på att ske...

/ASO

3:15 em  
Anonymous Olaus Petri skrev...

Stefan Jonsson (SJ) tror sig vara en komplex centralhärd, en knutpunkt för nya sinnesintryck och kulturmöten. SJ är dock bara en smalspårig Fabian Bom som endast vinkar fram lokomotiven som har de mest korrekta släpvagnarna påkopplade. Man kan därför alltid vara säker på att SJ tuffar vidare efter gamla säkra tidtabeller. Alla stopp utefter stambanan noteras som onödigt sabotage som hindrar det bästa ideologiska godset att nå sina avnämare. Stickspår deklareras därför som suspekta av SJ. De är utan undantag så dåligt underhållna att det vore otänkbart att de skulle kunna anförtros någon transport av värde. Att växla in på ett sådant vore såldes tjänstefel.

Jag blir alltid lika illa berörd när jag läser kulturteoretiker som saknar självreflexiva sidor. Istället för se sig själv i spegeln för att se om nunan möjligtvis! skulle kunna vara full av sot, fortsätter SJ att skyffla in kol i det slutna systemet. Att trycknivåerna stigit till kritiska nivåer är ointressant trots att vi som befinner oss i systemet snarts kvävts av övertrycket. Ingen gas får pysa ut. SJ släpper sig inte i första taget, åtminstone inte med hänsyn till individen. Detta medför emellertid att SJ framstår som uppblåst maktlakej som ryar om ”missfirmelse av tjänsteman” (läs journalist) så fort någon försöker få honom att lätta på trycket. SJ vet att berätta:

”Personerna på SS utsätter journalister och opinionsbildare som skriver prövande och oberoende om USA:s inrikes- och utrikespolitik för en hänsynslös och relativt systematisk mobbning. DN:s utrikesreportrar Georg Cederskog och Per Jönsson, Sveriges Radios Cecilia Uddén och SVT:s Lisa Carlsson tillhör de värst drabbade”

Vad är det då som är så viktigt med att farten på vänstertrafiken hålls uppe? Jo, samhällskritiska spectators från Vilda Västern kan annars klättra på som fripassagerare. Löst folk av det slaget saknar enligt stinsmanualen SJ-moral, vilket ofelbart skulle leda till bestialiska tågrån: Skurkarna skulle med automatik förse sig själva med godbitarna samtidigt som de förstås skulle dumpa dem som inte höll det liberala måttet vid närmsta station för sekunda varor. Så säger ju Lex SJ.

Det bör särskilt noteras att SJ också slår rejäl knut på sig själv när han docerar om det inskränkta kulturella medieklimat som följer på kapitalistiska mediemonsuner framfart. SJ skriver att när vinsten börjar krympa händer följande:

”Flera undersökningar visar att det första offret när publicistiska företag sparar och rationaliserar är de udda och obekväma frilansrösterna - som man tolererar så länge affärerna är goda. I nästa steg förtvinar journalistiskt arbete som kräver tid och resurser. Det är ingen ideologisk process, men en ekonomisk process med ideologiska verkningar.”

Vad som går SJ förbi (han vill ju inte bromsa in vid fel station) är att det är just ekonomiskt överflöd som skänker kulturell mångfald inom litteratur, konst och politik. USA är rikast och har därför den absolut bredspårigaste och mest dubbelriktade intellektuella hjärnvägen i världen. Där får alla åka med. Även kommissar som SJ kan göra studiebesök under flera år. Tråkigt nog drar han ingen lärdom av hur det kan komma sig att det land som hatar socialister också har många socialistiska avgångar i tidtabellen.

Det beror kort och gott på att det är rikt. Fungerar inte ekonomin blir personer som SJ (och jag själv) parasiter som snor grindlantarna från bättre behövande. Varför är det så svårt att begripa?

1:59 em  
Blogger Alicio skrev...

Bra Olaus. Jag har lagt in en länk till din kommentar från inlägget.

2:17 em  

Skriv en kommentar

<< Till Startsidan