Faktum eller kompakt flum?

I torsdags (17/2) sände SVT:s Faktum ett program med rubriken ”Vem är terrorist? – Makten över ordet terrorist.” Programmet går att se här. Innehållet resumeras på SVT:s websida:

Terrorist och terrorism har blivit modeord sedan attentaten i New York den 11 september 2001. Men vad är egentligen en terrorist? Och vem bestämmer det? [Vad] säger folkrätten? Får man göra motstånd eller är man terrorist om man tar till vapen mot en ockupation? [Det] är ockupationsmakten som bestämmer terminologin. På gott och ont är det alltid den starkare parten som har tolkningsföreträde på vad ordet terrorism egentligen betyder”.

Redaktionen har gjort en undersökning som visar att ordet ”terrorist” har använts mycket mer i pressen sedan 11 september 2001 än dessförinnan. Samtidigt fann de att ordet ”statsterrorism” användes långt mer sällan, trots att, som redaktionen skriver, ”stater mer frekvent än privatpersoner använder sig av våld som drabbar civila”.

Hela reportaget är djupt obalanserat och partiskt, och jag går i det nedanstående igenom det här otroligt pinsamma propagandajobbet, levererat av vår "fria television".

Det här inlägget är långt. Klicka på respektive länk för att gå direkt till diskussionen om:

- Vem som har gjort reportaget
- Hur reportaget har balanserats och vilka som har intervjuats
- Vilken analys som görs och vilka slutsatser som dras
- FN:s definition av terrorism som medlemsländerna uppmanas anta

VEM HAR PRODUCERAT REPORTAGET?

Han heter Piroz Kianersi. I sin presentation på SVT framgår det att Kianersi, som har en bakgrund som konst- och filmstudent och har läst media och kommunikation, vet precis vad hans roll i arbetslivet är:

Jag vill: Visa att en alternativ värld är möjlig. Sprida den klassmedvetenhet som lyser med sin frånvaro [...] Sist men inte minst vill jag ha en värld där människovärdet står långt över vinstintresse och profitbegär, en värld som genomsyras av solidaritet och tolerans, istället för den skära egoismen.

Jag vill inte: […] Att folk ska tro att världen i allmänhet kommer att bli lugnare och USA i synnerhet kommer att bli mer tolerant och följa folkrätten om John Kerry kommer till makten istället för Bush.

[...] Drivkraften som fått mig att genomföra [en annan film kallad ’Framför en stridsvagn’ / Alicios anm.] är just dom oerhörda orättvisorna som finns kring den så kallade Palestinakonflikten. Samtidigt tycker jag att det är oerhört viktigt och intressant att visa solidaritetsrörelsens engagemang [läs ISM/ Alicios anm.], som många gånger bortses från i medier. Målet med filmen är att ge en verklighetstrogen bild av Palestiniers vardag där dom ses som människor lika mycket som Israelerna, fönstret till denna vardag är dom aktivister från väst som gör det FN borde ha gjort nämligen att åka till Palestina för att fungera som observatör mitt i ockupationen.

Men vår vän SVT-reportern är inte bara en reporter med en personlig agenda. Han är (eller har varit) aktiv och framträdande funktionär i den stalinistiska gruppen Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU) åtminstone så sent som i november 2001. På 1 maj 2003 höll han tal på Sergels Torg tillsammans med Kommunistiska Partiets partiordförande Anders Carlsson i en manifestation organiserad av KPML(r) och RKU. Han citeras om EMU-valet den 14 september 2003 i ett ”flygblad” från KPML(r) och RKU: ”Jag röstar nej för att jag vill ha solidaritet med de fattiga i världen”. Han presenteras med titeln ”vårdbiträde”.

I anknytning till Mellanösternkonflikten har han skrivit under upprop om att avbryta EU:s handelsavtal med Israel, och deklarerat att den israeliska ”ockupationen” är ”grundproblemet” till Mellanösternkonflikten (i motsats till terrorismen). Detta trots att krig och terror mot Israel fanns långt före ”ockupationen”.

När vi nu vet lite bättre vem vi har att göra med, så kan man invända att en reporters egen agenda, även som funktionär i Revolutionär Kommunistisk Ungdom, som hård Amerika-kritiker och som palestina-aktivist inte behöver lysa igenom i arbetet. Kan man inte ändå vara en opartisk reporter i frågor som rör terrorism, Mellanösternkonflikten och USA:s koalition mot terrorn? Visst, men låt oss då titta på hur Piroz Kianersi har balanserat sitt reportage.

HUR HAR REPORTAGET BALANSERATS; VILKA HAR INTERVJUATS?

Utöver Kianersi själv ingår det två intervjuobjekt: Ove Bring är professor i Internationell rätt vid Stockholms Universitet, och den folkrättskunnige som det öppet pro-palestinska och socialdemokratiska Olof Palme-centret oftast använder som inbjuden expert vid sina olika seminarier om Mellanöstern. Han har i många år arbetat som svenska regeringens rådgivare inom folkrätt, främst under den USA- och Israel-fientlige utrikesministern Sten Andersson.

Den andra intervjupersonen är Åsa Linderborg som tidigare representerade vänsterpartiet i Uppsala och ingick i Ordfronts styrelse. Hon blev känd i samband med sitt försvar av vänsterpartiet efter avslöjandena i Uppdrag Granskning, och har därefter skrivit artiklar där hon solidariserar sig med terroristerna i Irak.

Man får utgå ifrån att detta är de källor och intervjupersoner som SVT:s Faktum och Piroz Kianersi anser kan bidra till att reportaget blir allsidigt, med utrymme för flera olika perspektiv.

Låt oss sedan titta på hur bildsekvenserna ser ut i reportaget. När intervjuobjekten eller reportern talar om ”motstånd” och ”frihetskämpar” visas bilder på beväpnade män från Mellanöstern. När diskussionen går över till "statsterrorism", och när Kianersi påstår att ”terrorismen finns i betraktarens öga” visas bilder på Ariel Sharon och George W. Bush med klipp från robotattacker och explosioner.

Det förekommer inga bilder från exempelvis Bali och Madrid, eller från palestinska terrorattacker i Israel (utan bara utvalda bilder på stenkastande barn). Bin Laden flimrar förbi i några sekunder men man får inte lyssna till vad han säger. Man hör inte heller några tal från Hamas-ledare eller från Hizb’Allah och Al-Qaida. Däremot redigeras det in upprepade närbilder på Lars Adaktusson (Agenda), Per Ahlmark och Fredrik Malm som upprepar ordet 'terrorism' flera gånger, ihopklippt, för att skapa löje.

Efter detta klipps det direkt till Åsa Linderborg som säger att talet om terrorism är ett ”maktspråk”: ”Den som behärskar världen är också den som bestämmer vem som ska vara terrorist”, säger hon. Alltmedan de två intervjupersonerna talar ser man svenska tidningsutklipp med rubriker som ”EU:s krig mot terrorismen”. Tydligen är detta vad SVT definierar som opartiskhet i sammanställningen och redigeringen av reportaget.

VILKEN ANALYS GÖRS OCH VILKA SLUTSATSER HAR DRAGITS?:

Faktum ger exempel på hur ordet terrorism har använts "genom historien":

Ordet har genom historien använts när man talar om områden som är mer eller mindre ockuperade. Ett historiskt exempel är att Hitler försvarade sig med att han bekämpade terrorism. Nordirland, Algeriet, Palestina och nu Irak är stater som har förknippats med ordet.

Lustigt nog är det endast Irak som citeras som modernt exempel. Lägg också märke till hur redaktionen har bestämt att ”ockupation” är orsaken till terrorism (och aldrig tvärtom). Men hur förklarar man då att terror förknippas med och drabbar civila i bl.a. följande länder: Spanien, Saudiarabien, Afghanistan, Indonesien, USA, Frankrike, Filippinerna, Iran, Argentina, Nederländerna, Tyskland, Grekland, Turkiet, Kenya och Tanzania. Och hur förklarar dem att terror var i praktiken okänt i områden som de forna sovjetrepublikerna, Baltikum, Östtyskland och resten av Östeuropa under sovjetockupationen? Varför har de utsugna och exploaterade afrikanska befolkningarna inte gjort sig kända som terrorister? Aboriginerna i Australien? Tibetanerna?

I programmet ställer reportern frågan om det är terrorism att ta till vapen "mot en ockupation". Lägg märke till tvetydigheten. Han är noga med att inte fråga om det är terrorism att avsiktligt anfalla civila. "Mot en ockupation" antyder ju militära mål inuti det ockuperade området, vilket är tillåtet. Kianersi försöker förvirra tittaren genom att utnyttja den ena sidans förevändning för våldet ("ockupation"), och att låtsas som att han inte vet att det i själva verket är metoden (avsiktligt våld mot oskyldiga) som fördöms av den andra sidan. Ingen har påstått att det är terror att bestrida en ockupation, under förutsättning att motståndet bedrivs av uniformerade krigare som bär vapnen tydligt, och som enbart attackerar legitima (militära) mål och inte agerar utifrån civila områden. Därför besvarar Ove Bring frågan med att sådant motstånd är lagligt.

Som man frågar får man svar, och det vet Kianersi. Han väljer retoriskt att ställa en fråga om något som inte är terrorism, för att sedan använda det svaret för att förneka det som är terrorism. Kianersi kunde exempelvis ha frågat om det är tillåtet att spränga civila linjebussar och gravida kvinnor i luften som ett sätt att bekämpa "ockupation". Han hade då fått ett annat svar.

Men reportern rusar vidare och ställer en retorisk fråga om hur vi skulle göra om Sverige blev ockuperat. Naturligtvis gäller då samma regler. Ingen svensk motståndsman får använda terrorism. Ingen, allra minst telefonkatalogen, har givit svenskar tillåtelse att attackera civilbefolkning, eller att frångå reglerna för strid. Jämförelsen är ännu en avledningsmanöver från reportern.

Piroz Kianersi är också djupt förbryllad över att ordet ”terrorist” har använts oftare efter terrorattentaten 11 september 2001 än dessförinnan. Vad kan det bero på? Kan det ha något att göra med att världen med en smäll och sent omsider vaknade upp till det hot som finns, från att tidigare ha varit naivt obekymrade? Kianersi låtsas inte förstå.

Frågan om ”statsterrorism” får också en framträdande roll i programmet. Den tittare som inte direkt anade avsikten med att diskutera statsterrorism begriper det omedelbart när Åsa Linderborg säger att ”terrorism handlar om illegalt våld. Och i så fall är den största terroristen i världen USA, eftersom landet illegalt ockuperar Irak”.

Man bara väntade tills detta skulle komma! Lustigt bara att Linderborg endast använder begreppet statsterrorism mot demokratiska stater. Ingenstans får vi höra att regimer som Saddam Husseins Irak, Bashar Assads Syrien eller ayatollornas Iran alla använder sig av eller finansierar terrorism. Faktum presenterar Linderborgs analys som om den vore seriös.

Hon får också visa vad hon går för som "historiker". Linderborg påpekar att ordet terror kommer från franskan och avsåg statens våld mot befolkningen i det revolutionära Frankrike. Därmed borde ordet terrorism användas för att beskriva demokratiska staters våldsanvändning idag, menar hon.

Hennes resonemang är ungefär lika fel som att göra gällande att Sverige inte är en "demokrati", eftersom vårt statskick inte ser ut som antikens Greklands, där begreppet myntades. I själva verket syftade "La Terreur" till att ingjuta skräck och terror i delar av den egna befolkningen för att bekämpa "anti-revolutionär" opposition (inte till att försvara befolkningen mot terrorister). Dvs ungefär så som exempelvis Iran slår ner på oppositionen mot sin islamiska revolution idag. Den 17 september 1793 antogs en lag i Frankrike som gjorde det möjligt att arrestera alla som "även om de inte har motarbetat revolutionen inte heller har bidragit till den". Uppenbarligen får det Linderborg att associera mer till USA än till metoderna som användes av Saddams statsterrorister i Baath-partiet.

Faktums reporter säger också att ”det är ockupationsmakten som bestämmer terminologin. På gott och ont är det alltid den starkare parten som har tolkningsföreträde på vad ordet terrorism egentligen betyder”. Påståendet bankas in ännu en gång genom att låta Åsa Linderborg få säga att ”den som behärskar världen är också den som bestämmer vem som ska vara terrorist.”

Men vad betyder den floskeln egentligen? Är det inte så att de Allierade i Andra Världskriget stämplade de tyskar som kämpade emot för terrorister och brottslingar? Hade de Allierade fel för att de var ”starkare”? I överförd betydelse kan man jämföra med samhällets tolkningsföreträde när myndigheterna stämplar en pedofil som brottsling eller psykiskt sjuk, istället för att använda pedofilens egen terminologi om ”kärlek”. Har samhället fel? Kianersis reportage är fyllt med liknande tomma floskler och inmatade sanningar som är ägnade att förhindra tittaren att tänka efter.

I reportaget görs det också en poäng av att FN:s medlemsstater ännu inte kunnat komma överens om en definition på terrorism. Ove Bring bekräftar att detta beror på "politiska skäl" men utan att gå in på detaljer. Varför? Vilka länder?

Bring klargör att terror allmänt kan definieras som ”aktioner som slår till mot oskyldiga civila”. Därmed borde programmet vara slut. Nu vet man vilka som är terrorister! Men det var inte vad Piroz Kianersi ville höra. Det vore ju att erkänna att vi vet vad terrorism är. Istället klipper han in Åsa Linderborg som säger att ”historisk sett har gupper klassats som terrorister som vi idag inte skulle kalla terrorister”, t.ex. arbetarrörelsen och Nelson Mandela. Hon nämner att också Hitler sade sig bekämpa terrorister.

Men Kianersi är inte den som påpekar att varken Nazityskland, apartheidregimen i Sydafrika eller det samhälle som brännmärkte arbetarklassen var demokratiska samhällen. Motståndet mot nazisterna i exempelvis Norge följde mestadels de regler som finns idag, och riktade sig mot en olaglig invasionsarmé som attackerade civila.

Inte heller reflekterar reportern över varför man inte har kunnat nå en överenskommelse i FN om vad terrorism är. Faktumet att terroriststater och diktaturer som har ett intresse i fortsatt terror vägrar att godta en definition tas därmed som intäkt för att det inte "går" att definiera terrorism. Kianersi lyckas med detta genom att klippa in Åsa Linderborg som säger att ”det finns inga vetenskapliga kriterier för vem som är terrorist och inte”.

I själva verket är terrorism lika verkligt, dödligt och hotande oavsett om världens diktaturer vill ge terrorn en definition eller inte. Man brukar säga att "det som ser ut som terror, luktar som terror och går som terror sannolikt är terror". Diktaturernas schackrande innebär inte att FN inte fördömer terrorism. Det finns inte mindre än tolv internationella konventioner mot terrorism, och minst fyra FN-resolutioner (1267, 1373, 1540 och 1566), varav den senaste från Säkerhetsrådet är tvingande under stadgans kapitel 7 och antogs 2004 (1566 - Pdf-fil). Likaså är terrorism olagligförklarad i Genèvekonventionerna, i internationell sedvanerätt och i Romfördraget.

Men för att dölja det klara förbudet mot terrorism väljer Faktum-redaktionen istället att undersöka frågan ”vad är terrorism?”. I Faktums händer blir ”folkrätten” ett sätt att legitimera terrorism, när den i själva verket gör det rakt motsatta.

FN:s generalsekreterare skapade för en tid sedan en panel kallad "High-Level Panel for Threats, Challenges and Change", bestående av både i- och u-länder inkl. arabländer. Den fick i uppdrag att ta fram en enhällig definition på terrorism. Läs dessa mycket viktiga artiklar:

Terrorism is Terrorism, UN Reform Panel Says
UN edges closer to outlawing all terrorism

Panelen redovisade resultaten i december förra året, och nu uppmanar FN alla medlemsländer att anta den definitionen. FN-panelen slår fast att:

”...the central point is that there is nothing in the fact of occupation that justifies the targeting and killing of civilians […] Attacks that specifically target innocent civilians and non-combatants must be condemned clearly and unequivocally by all."

Ockupation är alltså inte ett skäl för att använda terrorism, och definitionen är ett hårt slag mot dem som försöker rättfärdiga mord på oskyldiga under förevändningen att man bekämpar ockupation.

Panelen uppmanar (Pdf-fil), med stöd av Kofi Annan, medlemsländerna att anta följande definition av terrorism:

"any action, in addition to actions already specified by the existing conventions on aspects of terrorism, the Geneva Conventions and Security Council resolution 1566 (2004), that is intended to cause death or serious bodily harm to civilians or non-combatants, when the purpose of such an act, by its nature or context, is to intimidate a population, or to compel a Government or an international organization to do or to abstain from doing any act".

Varför rapporterade inte Faktum denna FN-definition och vad var syftet med torsdagens program? Anser SVT att Faktum och reportern Piroz Kianersis inslag är förenligt med kraven på opartiskhet, saklighet och allsidighet i avtalet med staten?

Den som vill kontakta Faktum-redaktionen kan göra det genom att maila: faktum@svt.se