Alicio i Underlandet

Kommentarer till aktuella utrikes och inrikes händelser inom politik och media

2004-11-22

"What Liberal Media?"


Ovanstående fråga gjordes odödlig av författaren Eric Alterman i boken med samma namn. Han ifrågasatte dem som sade att media i USA är vänstertunga (i USA används benämningen ”liberal” i betydelsen vänster-om-mitten i motsats till den svenska benämningen).

Pierre Andersson refererar till ett inlägg på Media Culpa som diskuterar ägarförhållandena i svenska media, och drar slutsatsen att det är "propaganda" att anklaga media-Sverige för att vara vänstervridet eftersom många mediaorganisationer kallar sig "liberala" eller ägs av "liberaler".

Men av allt att döma har den deklarerade politiska färgen endast begränsad betydelse för balansen i media. Faktumet att en svensk tidning ingår i en "liberal" ägarsfär (eller beskriver sig som höger-om-mitten) avspeglar sig på sin höjd på ledarsidorna och kultursidorna. Alla vet att man hittar just opinionsbildande material där.


Men merparten av nyhetsrapporteringen kommer från det odiskutabelt vänsterdominerade TT och från individuella journalister och redaktörer. Detta material är i längden minst lika opinionsbildande. Dessutom skiljer sig urvalet av vilka nyhetstelegram ur TT-skörden som publiceras av respektive redaktion knappast mellan Dala-Demokraten och SvD.

Istället för tidningens ägarförhållanden är det troligen mer relevant att undersöka journalistkollektivets politiska färgning. Men ett förbehåll är på sin plats: det är naturligtvis inte så att den personliga politiska preferensen nödvändigtvis lyser igenom på ett otillbörligt sätt, men när den gör det är det — till skillnad från ledarskribenternas öppna "varudeklaration" — på ett mer subtilt och manipulerande sätt.

En undersökning gjord år 2000 av journalisthögskolan visar just att journalistkollektivet röstar till vänster i större utsträckning än resten av befolkningen sammantagen. Den andra november presenterades samma statistik i SVT:s Debatt som går att se på nätet ca. 20 minuter in i programmet. Det framgick att 31% av journalisterna röstar på (v), 27% på (s), 14% på (fp) och 10% på (m). Året därpå, 2001, visade en ny undersökning att 68% av journalisterna röstade på v/s/mp medan andelen var 53% för befolkningen i helhet.


För att följa bevakningen av obalansen i amerikanska media kan jag rekommendera bloggen som svarar på Eric Altermans fråga genom att ge exempel på vänstervridning. Den heter "Oh, That Liberal Media" och hittas också bland länkarna i min vänsterspalt. För att följa obalansen i de svenska media kan jag rekommendera denna och många andra svenska bloggar i min länklista!


UPPDATERING 22/11 kl. 19.43

Chadie och Henrik Hansson på Globaljuggler's Blog har också kommenterat saken.



8 Comments:

Blogger daniel skrev...

"Istället för tidningens ägarförhållanden är det troligen mer relevant att undersöka de individuella journalisternas politiska färgning."

Troligen inte.

8:35 em  
Blogger Alicio skrev...

Daniel, det jag menar är att - i de fall där det kan märkas en vinkling (och jag skriver att detta handlar om undantag och självklart inte gäller majoriteten av professionella journalister) - så är det snarare individens subjektivitet som har betydelse än tidningens ledarsidas orientering.

9:18 em  
Blogger Alicio skrev...

Jag har nu förtydligat detta förbehåll i inlägget.

10:01 em  
Anonymous Anonym skrev...

Vilken journalisthögskola gick du på, Daniel? Anledningen till att jag frågar är att journaliststuderande, framför allt de mycket unga, brukar argumentera ungefär som du. Tidningarnas politiska linje snedvrider all rapportering, hävdar de - fascinerande nog innan de kommit ut på redaktioner och börjat arbeta. Deras egen vänstervridning (och nu talar vi inte gråsossar) kommer däremot inte att påverka deras journalistiska värv, inte då. I nästa andetag åberopar de Dan Josefsson (och numera, får man förmoda, Cecilia Uddén) och hävdar att det inte går att vara objektiv och att det i alla fall blir roligare med partisk journalistik.

Det finns naturligtvis ingen rim, reson och konsekvens i ett sådant resonemang, och det påverkar självfallet journalistiken. Det saknas inte exempel på hur aktivister har försökt "kuppa" in rena propagandapjäser. DN Ekonomi hade ett känt fall med en Attac-aktivist för ett par år sedan.

Tidningens politiska linje har för övrigt mycket lite med den nyhetsjournalistiska produktionen att göra. Nyhetsvärdering och vinkling sker "på golvet", av nyhetschef och reportrar i samarbete. Chefredaktör och politisk redaktör - alltså de som har att tillse att tidningens politiska och publicistiska linje följs - har små möjligheter att styra. Det skulle förmodligen bli ett jäkla liv bland reportrarna om så skedde. Ovan nämnde Attac-aktivist sägs ha fått en hel del ryggdunkar från kollegor efter sitt tilltag.

/Niclas
Journalist, Stockholm

10:40 em  
Blogger daniel skrev...

Jag har naturligtvis ingen journalistutbildning - jag är nämligen inte journalist (tack och lov).

Men tror ni verkligen själv att det är ett gäng KPML(r):are som sitter och knåpar ihop Dagens Industri?

Naturligtvis spelar ägaren till en tidning en avgörande roll när det gäller tidningens journalistik. Man behöver ju bara slå upp DN eller SvD för att se högerpropagandan slå mot en.

3:04 em  
Blogger Engst skrev...

-> Alicio
Tack för Din text!
Skall nästa gång titta hos Dig först innan jag skriver själv... =)
http://www.dibbuk.se/index.php?id=58

-> Daniel
Nej, det finns knappast några kpml(r)-kufar på DI.
Men det finns uppenbarligen en våldsam överrepresentation av vänsterfolk i media - i synnerhet i SVT/SR.

3:58 em  
Blogger Alicio skrev...

Engst, nej för all del! :)

4:05 em  
Anonymous Anonym skrev...

SVT och SR är också den primära informationskanalen för en majoritet svenskar. DN och SvD, för att inte tala om DI, har minimal täckning utanför storstadsområdena. Och exakt vad som är högerpropaganda i DN och SvD är minst sagt lite luddigt i Daniels inlägg. Kan det vara DN:s Irak- och Mellanösternbevakning? Den är som bekant USA- och Israelvänlig så det förslår. Och svenskans bevakning av det amerikanska presidentvalet lyfte ju verkligen fram George W. Bush företräden.
Sedan kanske vi inte ska glömma vilken slags journalistik Aftonbladet, Sveriges största och mest spridda dagliga publikation, ägnar sig åt. En blandning av Ordfront och Svensk Damtidning, som jag hörde någon beskriva den häromdagen.
/Niclas
Journalist, Stockholm

5:32 em  

Skriv en kommentar

<< Till Startsidan