Ett demokratiskt alternativ till FN tar form

Under de senaste dagarna har det skrivits alltmer om debatten kring behovet av ett demokratiskt alternativ till FN. Några av rösterna som uppmärksammats är Ivo H. Daalder och James M. Lindsay. I en bok har de, enligt DN, kritiserat amerikansk unilateralism, och nu senast i en mycket viktig artikel publicerad i Financial Times dragit upp konturerna för en "Allians av Demokratier" som ett alternativ eller komplement till FN och NATO. FN:s monopol på hanteringen av internationella relationer skulle försvinna. Det skulle öka den demokratiska legitimiteten och effektiviteten i relationerna mellan stater och i den globala utrikespolitiken, och vara ett sätt att garantera ökad amerikansk multilateralism och europeiskt ansvarskännande internationellt.

Jag har tidigare grubblat på nödvändigheten av ett Förenta Demokratiska Nationerna och instämmer fullständigt med artikeln (men har inte läst deras bok). Nedan följer ett antal längre utdrag ur artikeln som inleder med en beskrivning av FN:s problem:

[I]t is increasingly evident that the chief existing international security organisations—the UN and Nato—are not up to the task of confronting the new global challenges we now face. As a pre-cold-war organisation operating in a post-cold-war world, the UN has struggled mightily to be relevant and effective [...]

The real problem is that reform proposals such as these do not go to the heart of what ails the organisation—its founding principles are obsolete. One such principle is the sovereign equality of its members, regardless of the character of their governments. Another is that its main purpose is to prevent aggressive wars. Neither of these principles are surprising for an organisation born in the wake of history's most destructive conflict. But 60 years later, they no longer make sense.
The main security threats in today's world come from internal developments within states rather than from their external behaviour. [...]

Kan då NATO, efter sina lyckade insatser i Bosnien och Kosovo, ta FN:s roll? Författarna är skeptiska och hänvisar till NATO:s minskande betydelse för EUs och USAs säkerhetspolitik:

[A]n alliance originally founded to keep the Russians out, the Americans in and the Germans down, as Lord Ismay, its first secretary general, once put it, is not well suited for today's world.

Kan och bör FN och NATO reformeras då?

It has proved a fool's errand. The UN has been built on false premises - which a majority of its members nevertheless insist must be upheld. [...]
The solution must lie in creating a formal Alliance of Democracies [and restricting] its membership to countries with entrenched democratic traditions.

Författarna kritiserar dock tidigare forsök att skapa en sådan allians. De tar exemplet ”Community of Democracies” för länder som sade sig vara ”fast beslutna om demokrati” och som skissades upp i Warszawa år 2000. Men där ”kastades nätet ut för långt” genom att inkludera länder som Egypten, Qatar och Jemen. Hur ska demokrati definieras och vilka typer av länder ska få delta om det ska fungera?

Membership of the Alliance of Democracies must instead be limited to countries where democracy is so rooted that reversion to autocratic rule is unthinkable. Using criteria and rankings compiled by the widely respected Freedom House and the Polity IV Project at the University of Maryland, nearly five dozen countries meet this membership threshold. These include not just the obvious candidates, such as the OECD countries, but also Botswana, Brazil, Costa Rica, India, Israel, Mauritius, Peru, the Philippines and South Africa.

Vilka blir alliansens befogenheter?

Alliance members would work jointly to strengthen international co-operation to combat international terrorism, halt weapons proliferation, stop the spread of infectious diseases and slow down global warming. And it would work vigorously to advance the values that its members see as fundamental to their security and well-being—democratic government, respect for human rights and market-based economies.

Författarna skriver att alliansen delvis skall arbeta via existerande institutioner såsom FN där de skulle bli en röst att räkna med. Men delvis också genom att utveckla en militär styrka i likhet med NATO.

Författarna avslutar också med en summering av vad detta skulle ge Europa och USA. För den senare ges en plattform för spridandet av amerikanska värderingar. För Europa skulle det vara ett tillfälle att få ett större inflytande internationellt och tvinga USA att acceptera den av Europa omhuldade multilateralismen.

Läs hela artikeln!