tag:blogger.com,1999:blog-8121435.post-1124711640847262072005-08-22T12:57:00.000+02:002005-08-22T14:34:32.846+02:00<a title="En soldat evakuerar en pojke" href="http://img377.imageshack.us/img377/3756/soldatmedevakueradpojke5sg.jpg"><span style="font-family:verdana;font-size:78%;"><img height="130" src="http://img377.imageshack.us/img377/3756/soldatmedevakueradpojke5sg.jpg" width="200" border="0" /></span></a><span style="font-family:verdana;font-size:78%;"> </span><a href="http://img377.imageshack.us/img377/2351/flickorgrter0rl.jpg"><span style="font-family:verdana;font-size:78%;"><img title="Israeliska flickor gråter under utrensningen" height="130" src="http://img377.imageshack.us/img377/2351/flickorgrter0rl.jpg" width="200" border="0" /></span></a><span style="font-family:verdana;font-size:78%;"><br />Jag hinner inte skriva mycket under den närmaste tiden, men kan rekommendera nedanstående artikel om framtiden för Gaza och för relationerna mellan Israel och palestinierna.<br /><br />Efter att den palestinska sidan tackade nej till de förhandlade fredsförslagen år 2000 och startade sin intifada, har Israel nu tvingats att <em>ensidigt</em> lägga grunden för en framtida lösning. Den kommer att innebära att palestinierna vinner långt mindre än de skulle ha gjort om de uppfyllde kraven på förhandlingar i FN:s resolution 242 och i Färdplanen. Personligen har jag alltid förespråkat ett tillbakadragande av trupper från Gaza-remsan när terrorn upphör, men inte en etnisk rensning av den judiska befolkningen där. Istället borde den judiska minoriteten i Gaza inlemmas i en framtida palestinsk stat under palestinskt säkerhetsansvar. Det hade varit <em>genuin</em> fred och samlevnad, och ett test för palestiniernas påstådda vilja att skapa en demokratisk stat som ska leva i fred bredvid Israel. De palestinska kraven på att få upprätta en apartheidstat, endast befolkad av palestinska araber och utan besvärande minoriteter har nu fått gehör, och ses av folkmordsgruppen Hamas som <em>första</em> steget mot en islamistisk shariastat i <em>hela</em> området, inkl. på Israels ruiner. Deras terror kommer att fortsätta. Stängslet runt Gaza blir nu en barriär mellan det mångetniska, mångkulturella demokratiska Israel (som består av 20% israeliska araber) och det militanta apartheidsamhället i Gazaremsan.<br /><br />Kolumnisten <strong><a href="http://www.townhall.com/columnists/charleskrauthammer/ck20050819.shtml">Charles Krauthammer</a></strong>, som också skriver i Washington Post, har en <em>mycket</em> viktig artikel om vad som ska hända härnäst. Han stödjer tillbakadragandet, men påpekar att det inte ska göras fler israeliska eftergifter nu, och att det nu är upp till palestinierna att börja uppfylla sina förpliktelser i Färdplanen om bl.a. avväpning av sina terrorister. Han ger också förslag på en israelisk strategi framöver, och definierar det val som palestinierna nu står inför. Inledningsvis en avväpning av terrorgrupperna. Nedanstående <strong>bör läsas av alla</strong> som är intresserade av kriterierna för en fredlig lösning i Mellanöstern:<br /><br /></span><a href="http://img377.imageshack.us/img377/9721/kvinnamedbarntvingasbort1vu.jpg"><span style="font-family:verdana;font-size:78%;"><img title="En mamma förs ut med sitt barn" height="150" src="http://img377.imageshack.us/img377/9721/kvinnamedbarntvingasbort1vu.jpg" width="200" border="0" /></span></a><span style="font-family:verdana;font-size:78%;"> </span><a href="http://img377.imageshack.us/img377/4174/soldatgrter0xz.jpg"><span style="font-family:verdana;font-size:78%;"><img title="En soldat bryter ihop under tvångsevakueringen av familjer" height="150" src="http://img377.imageshack.us/img377/4174/soldatgrter0xz.jpg" width="200" border="0" /></span></a><span style="font-family:verdana;font-size:78%;"><br /><br />---</span><br /><span style="font-family:verdana;font-size:78%;"><span style="font-size:180%;">"</span>WASHINGTON -- Det israeliska övergivandet av Gaza är ett tillbakadragande i förtvivlan. Till skillnad från eftergifterna i Oslo 1993, så låtsas man inte ens som om man skulle få något i gengäld från palestinierna. Trots detta är denna ensidiga åtgärd både korrekt och nödvändig. <strong>Israel har ingen fredspartner</strong>. Mahmoud Abbas har ingenting att erbjuda och har inte erbjudit någonting. Och utan en fredspartner finns det bara en enda logisk policy: skaffa förnuftiga försvarslinjer och förbered för en lång väntan.<br /><br />Gaza har helt enkelt varit ett brohuvud för mycket: alltför avlägsna och alltför små bosättningar för att rättfärdiga den enorma psykologiska och materiella kostnad som försvaret av dem innebär. Genom tillbakadragandet från Gaza kvarstår <strong>den första verkliga självständiga palestinska staten</strong> – okontrollerad och väldigt militant – men en stat från vilken Israel är skyddad genom stängsel.<br /><br />Om Israel kan slutföra sitt stängsel på Västbanken kommer landet att ha upprättat en balans och i stort sett ha <strong>avskaffat terrorism</strong> som en regelrätt och pålitlig attackmetod, eller som ett strategiskt vapen. <strong>Detta kommer att lämna palestinierna med ett tydligt val: att fortsätta med deras bedrövliga militantism utan några som helst utsikter till seger eller att äntligen acceptera den judiska staten och nå en uppgörelse.<br /></strong><br />Det är Israels strategi. Det finns två problem med den: raketerna och omvärlden.<br /><br /><strong>Det första problemet</strong> består i att ett stängsel skyddar mot terroristinfiltration men inte mot raketer. Palestinierna har i flera månader skjutit raketer från Gaza in i själva Israel. Raketangreppen är tillfälligt stoppade, men med möjligheten att smuggla in vapen från Egypten och utan några israeliska patruller som letar efter dem så kommer attackerna att återupptas och bli mycket värre.<br /><br />Så vad ska man göra? Något som Israel borde ha gjort för länge sedan: aktiv och oupphörlig <strong>avskräckning </strong>(deterrence). Israel borde göra klart att i framtiden kommer varje avfyrad raket från palestinskt territorium omedelbart utlösa ett mekaniskt <strong>automatiskt svar</strong> med avfyrning av fem israeliska raketer tillbaka. Det behövs ingen mänsklig inblandning i denna cykel. Varje palestinsk raket som landar i Israel utlöser omedelbart sensorer som aktiverar förinställda avfyrningsramper. Varje palestinsk terrorist som avfyrar en raket kommer att veta att han egentligen utlöser sex stycken: en palestinsk och fem israeliska.<br /><br />Israel avgör hur de fem svarsraketerna skulle förprogrammeras. Kanske tre riktas mot den [palestinska] avfyrningsplatsen och dess omgivningar, och två mot fördefinierade militära och strategiska mål hos de palestinska milisgrupperna.<br /><br />Denna nya policy skulle motsvara Amerikas avskräckningspolicy om ”Massiv svarsattack” under Kalla kriget, men på en avsevärt mer ofarligt sätt. Den amerikanska policyn var i mångt och mycket teoretisk, men tillräcklig för att ryssarna skulle dra sig ur den kubanska missilkrisen. I Gaza är detta allt annat än teoretiskt. När Israel väl har lämnat finns det inget sätt att oskadliggöra raketerna. Avskräckning är allt som återstår. Efter ett antal uppvisningar [av denna policy] kommer palestinierna att stoppa sina terroristiska raketavfyrare.<br /><br /><strong>Det andra problemet</strong> är omvärldens reaktion till tillbakadragandet från Gaza. Istället för att ge Israel credit för denna djupt uppslitande åtgärd så ställs nu krav på ännu fler eftergifter. Från <em>Israel</em>. Tidningen The New York Times kallade Gaza-reträtten för ”bara början” och förkunnade högljutt att Ariel Sharon ”måste förvarnas” om att en reträtt från Västbanken måste komma härnäst.<br /><br /><strong>Detta är dårskap</strong>. <strong>Föreställningen att palestinierna skulle kunna lockas till att sluta fred om bara Israel gjorde fler eftergifter och tillbakadraganden har kategoriskt motbevisats av historien.</strong><br /><br />Vi talar inte om antik historia här, utan om de senaste 12 åren. Under Osloprocessen gjorde Israel massiva och nära suicidala eftergifter. Man väckte liv i PLO igen, installerade Yassir Arafat vid makten i Västbanken och Gaza, tillät honom att beväpna milis efter milis för att slutligen, vid Camp David år 2000, erbjuda honom historiens första palestinska stat, med ett delat Jerusalem och fullständigt israeliskt tillbakadragande från 95% av de tidigare ockuperade områdena, och genom att ge upp delar av sitt eget territorium så att palestiniernas skulle kunna bli sammanhängande.<br /><br />Hur besvarades dessa eftergifter? Med ett bestialiskt terrorkrig som dödade 1000 israeler och skadade tusentals andra.<br /><br /><strong>Tillbakadragandet från Gaza är inte början utan slutet</strong>. Förutom någon möjlig evakuering av isolerade avlägsna bosättningar på Västbanken så är detta slutet på eftergiftspolitiken för Israel. Och det är början på en ny era präglad av ansträngningar att se om sitt eget, och av separation i vilken Israel tillförsäkrar sin säkerhet genom befästning, byggande av barriären, realism och tålmodigt väntande. Inte genom eftergifter.<br /><br />Tålmodigt väntande på de första genuina palestinska eftergifterna någonsin. Väntande på att palestinierna ska hålla sina löften att erkänna Israel och att avsäga sig terrorism som de högtidligen gav i Oslo och som de helt fräckt bedrog. <strong><em>D e t </em>är nästa steg</strong>. Utan det så kommer ingenting att hända mer. <span style="font-size:180%;">"</span></span><br /><span style="font-family:verdana;font-size:78%;">---</span><br /><span style="font-family:verdana;"></span><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/8121435-112471164084726207?l=alunder.blogspot.com'/></div>Aliciohttp://www.blogger.com/profile/00042415010473157399noreply@blogger.com46