Alicio i Underlandet

Kommentarer till aktuella utrikes och inrikes händelser inom politik och media

2005-07-11

Srebrenica 1995


Idag hedras minnet av offren för massakern i Srebrenica för 10 år sedan, då 8000 muslimer mördades när den bosnienserbiske ledaren Radovan Karadzics och befälhavaren Ratko Mladics trupper intog det som FN hade deklarerat "säker zon" i den bosniska staden. FN:s krigsförbrytartribunal har klassat händelsen som folkmord. Katastrofen betecknas som ett misslyckande för FN (som i Bosnien leddes av en fransman som vägrade koppla in det i övrigt passiva NATO) och västmakterna, samt av de lokala holländska styrkorna. FN:s generalsekreterare Kofi Annan talade om FN:s och världens ansvar idag, och uppmanade världen att "agera kollektivt" för att stoppa folkmord i framtiden. Han gav inga fler detaljer på vad detta ställer för krav på reform av FN och "folkrätten".

Ca. 250 000 människor omkom i kriget 1992-1995 mellan bosniska muslimer, katolska kroater och ortodoxa serber.

Röster om Srebrenica och framtiden:

Wall Street Journal: Det har blivit trendigt i vissa kretsar att säga "Aldrig mer Srebrenica", "Aldrig mer Rwanda" eller "Aldrig mer Darfur". Om de som säger så verkligen tror på parollerna, så [bör de veta att] politiken som kan förebygga detta redan har ett namn. Den kallas Bushdoktrinen.

Le Monde: Srebrenica har öppnat ögonen på en hel generation. I Frankrike fick förespråkarna av ingripande vatten på sina kvarnar. I USA bidrog "skammen" [för Srebrenica] till att man i liberala kretsar kunde skaka sig loss från traumat från Vietnamkriget. Dramat öppnade ögonen på pacifisterna i Tyskland, som förr paraderade under rop som "Aldrig mer krig, aldrig mer Auschwitz". "Aldrig mer Auschwitz betyder idag att 'Stoppa ondskan där den finns'", slog exempelvis Joschka Fischer fast långt innan han blev utrikesminister. Och han inskjöt: "Ja, i början av den jugoslaviska krisen förespråkade jag eftergifter. Men efter Srebrenica förstod jag att en eftergiftspolitik inte kunde leda till annat än fler massgravar."



2 Comments:

Anonymous Anonym skrev...

(Litet tillägg som egentligen stödjer sensmoralen i WSJ-artikeln, som jag tolkar den; Intervention är det bättre alternativet...)

Ur WSJ-artikeln;
"Today, most people remember the successful diplomatic efforts to end the Bosnian war with the 1995 Dayton Accord,..."

En sak som utelämnas, och som mkt väl kan ha påverkat BSA´s förhandlingssituation vid Daytona.
Även förut hade förekommit viss förhandling mellan BSA och motparterna BiH & HVO.
BSA kontrollerade då ca 65% av Bosnia-Hercegovinas yta, och eftersom förhandlingsförslagen som presenterades oftast innebar delning som skulle ge BSA mindre än 65% så tackade de alltid nej...

(Var med nu, håll koll på Geografin så ni inte missförstår...)
I KROATIEN med (Serbiska) enklaven KRAJINA, som ligger Väster om Bosnia-Hercegovina.
4:e Augusti 1995 går Kroatiska styrkor in i Krajina och redan 6-7 Aug står de vid gränsen mot BH. Vad som har hänt där på andra sidan gränsen är att Muslimska & BosnienKroatiska styrkor gjort "Carpe Diem". (Dvs I Bosnia-Hercegovina)
Och nu för att inte bli för långrandig; Resultatet är BosnienSerbiska sidan nu har förlorat landyta. Därmed är förhandlingsbordet nu plötsligt ett mer intressant alternativ.

Daytona-förhandlingarna var ju bra att de till slut ledde till ett formellt avslut.
Min poäng är att det inte bara handlade om "...successful diplomatic efforts...".
Det var FAKTISKA förändringar, Interventions som gav parter en knuff i riktning mot förhandlingsbordet...


Zev

"(Referring to a glass of water) I mixed this myself. Two parts H, one part O. I don't trust anybody!"

10:51 em  
Anonymous Anonym skrev...

Tittade runt på några vänsterbloggar och kunde konstatera att de inte tyckte det var värt att uppmärksamma Srebrenica 1995.

Kanske ingen överraskning med tanke på vänsterns motstånd till ett militärt ingripande (eller var det mot USA, Nato och västmakterna?).

12:15 fm  

Skriv en kommentar

<< Till Startsidan