Apart om opartiskhet

Göran Rosenberg har skrivit en väldigt reduktiv och uppgiven kommentar i tidningen Journalisten: Den förrädiska opartiskheten. Men han har också några poänger:

Till skillnad från [den opartiske domaren i en domstol] väljer journalisten själv sina ”fall” och utser själv sina parter. Det finns inget opartiskt sätt att bestämma vilken berättelse vi väljer och hur vi väljer att berätta den. Det finns heller inga opartiska medier. Också de statsreglerade radio- och TV-bolagen definierar sig numera som aktörer på en kommersiell mediemarknad och har därmed utvecklat egna partsintressen gentemot såväl staten som konkurrerande medieföretag [...]

Någon opartisk journalistik finns därmed inte. Vad som finns är journalister som försöker hantera sina subjektiva val och utgångspunkter och journalister som försöker dölja dem. Vad som skiljer journalistik från propaganda är inte den journalistiska fasaden utan den journalistiska avsikten. Journalistik bygger på ett oskrivet kontrakt mellan journalisten och publiken om att inte förfalska eller utelämna relevanta uppgifter i en berättelse. Liksom på den oskrivna utgångspunkten att det inte finns någon annan avsändare än journalisten själv, ingen osynlig uppdragsgivare, inget oredovisat uppsåt.

Det är dock självklart att opartiskhet måste vara ett mål även om det i praktiken är omöjligt att uppfylla till 100%.