What a difference a threat makes
Det står nu klart hur fel den fd. israeliske ambassadören i Stockholm hade när han tog saken i egna händer vid den motbjudande hyllningen till en palestinsk terrorist på Historiska Muséet. Utställningen blev ju kvar, och han fick utstå kritik i svenska media.
Om hans syfte var att stoppa utställningen så borde han istället ha skickat mord- och terrorhot på samma sätt som ett antal svenska muslimer har gjort till Världskulturmuséet, som beredvilligt plockade ned ett utpekat konstverk med ett älskande par nästan omedelbart.
Men hur ska man förklara skillnaden i samhällets och medias reaktion på de islamiska hoten respektive den israeliska ambassadörens känsloutbrott? Var är alla ledarartiklar om detta? Var är debattprogrammen? Här har ett svenskt museum och dess personal utsatts för allvarliga terrorhot och givit efter; och ingen har något att tillägga?
Stockholm Spectator tar också upp saken, och informerar den stora amerikanska bloggen Little Green Footballs, som länkar till ett telegram om händelsen från nyhetsbyrån Associated Press.
UPPDATERING 4/2 kl. 12.07
Här är några mediareaktioner. Läs dem, för de är välskrivna och sällsynt få!
GT: Upp med tavlan (citerar samma Sindbad-insändare som jag)
Expressen: Bokstavlig tavla
GT: Visa respekt - var inte flat
SR: Världskulturmuseet i Göteborg får häftig kritik
UPPDATERING 4/2 kl. 12.57
Världskulturmuséets beslut attge efter för hoten inte förskjuta "fokus" från utställningens syfte genom att ta bort tavlan, fick en försiktigt välkomnande reaktion från de djupt kränkta insändarna på Sindbads diskussionsforum:
ALLAHU EKBER ! ALLAHU EKBER ! ALLAHU EKBER ! ALLAHU EKBER ! (läs hela diskussionstråden).
Man hoppas att de nu så sakteliga kan inleda bearbetningen och läkningsprocessen.
Om hans syfte var att stoppa utställningen så borde han istället ha skickat mord- och terrorhot på samma sätt som ett antal svenska muslimer har gjort till Världskulturmuséet, som beredvilligt plockade ned ett utpekat konstverk med ett älskande par nästan omedelbart.
Men hur ska man förklara skillnaden i samhällets och medias reaktion på de islamiska hoten respektive den israeliska ambassadörens känsloutbrott? Var är alla ledarartiklar om detta? Var är debattprogrammen? Här har ett svenskt museum och dess personal utsatts för allvarliga terrorhot och givit efter; och ingen har något att tillägga?
Stockholm Spectator tar också upp saken, och informerar den stora amerikanska bloggen Little Green Footballs, som länkar till ett telegram om händelsen från nyhetsbyrån Associated Press.
UPPDATERING 4/2 kl. 12.07
Här är några mediareaktioner. Läs dem, för de är välskrivna och sällsynt få!
GT: Upp med tavlan (citerar samma Sindbad-insändare som jag)
Expressen: Bokstavlig tavla
GT: Visa respekt - var inte flat
SR: Världskulturmuseet i Göteborg får häftig kritik
UPPDATERING 4/2 kl. 12.57
Världskulturmuséets beslut att
ALLAHU EKBER ! ALLAHU EKBER ! ALLAHU EKBER ! ALLAHU EKBER ! (läs hela diskussionstråden).
Man hoppas att de nu så sakteliga kan inleda bearbetningen och läkningsprocessen.
3 Comments:
Hej Monica. Ja, reaktionen (tystnaden) är väsensskild från den som följde den israeliska ambassadörens känsloutbrott. Jag har samlat de artiklar jag har kunnat hitta (utöver en tidigare postad TT-notis) i uppdateringen av inlägget.
Tackar. Era kommentarer är viktiga också.
Bra jobb, Alicio, men tyvärr förgäves vad mig beträffar. Den här motbjudande affären fick mig att fatta beslutet att lämna Sverige och Europa för den anglosaxiska världen. Sverige är en dhimmi-civilisation, och detta innan demografin har tagit ut sin rätt.
Niclas
Journalist, Stockholm
Skriv en kommentar
<< Till Startsidan