Den oranga intifadan?

Någonting positivt håller på att hända i Libanon. Något som borde ha hänt i det palestinska samhället för länge sedan. Det kanske inte är en upprepning av den fredliga revolutionen i Ukraina, men det är en tidigare aldrig skådad utveckling i arabvärlden.

Efter mordet på den fd libanesiske premiärministern Rafik Hariri har oppositionen uppmanat till en fredlig intifada mot den egna regimen, med krav på att den avgår och att Syrien avbryter ockupationen i enlighet med FN:s resolution 1559. Oppositionsmedlemmen Samir Franjieh deklarerade:

"In response to the criminal and terrorist policy of the Lebanese and Syrian authorities, the opposition declares a democratic and peaceful intifada [uprising] for independence" […] "We demand the departure of the illegitimate regime."

Drusledaren Walid Jumblatt attackerade den libanesiske marionettregimens president Emile Lahoud och sade att han borde ”fraktas iväg i en syrisk lastbil” — en ovanligt frank uppmaning.

Den franskspåkiga libanesiska tidningen L’Orient Le Jour skriver i en ledarartikel att Syrien har förlorat en modererande kraft i och med Hariris död. Han bröt med den libanesiske regimen och Emile Lahoud, men balanserade mellan sitt stöd till Taif-avtalet och stödet till ökat libanesiskt oberoende från Syrien genom mild syrienkritik. Nu har Damaskus och marionettregimen i Beirut fått en ”martyr” och den sunnitiska gatan — tidigare relativt mer syrienvänlig — på sin hals. Och sunniterna kommer att gå mycket längre i kraven på att Syrien lämnar Libanon än den diplomatiske Hariri gjorde, skriver tidningen.

Det är bara att gratulera libaneserna och önska dem framgång.