Jubileumsdag för FN:s delningsresolution

Gårdagen dominerades av flera nyheter med koppling till FN. Både positiva och negativa. Daily Telegraph rapporterar att FN kan vara nära att anta en resolution som för första gången klart och tydligt definierar och fördömer terrorism. Inte bara det: den kommer att avfärda den trötta ursäkten om att all terrorism är olaglig förutom den som är riktad ”mot ockupation” och "kolonialism". Eftersom vissa länder (som ofta själva illegalt ockuperar landområden och brutalt kväser folkuppror) stödjer det fortsatta mördandet av oskyldiga har det i decennier varit omöjligt att enas om vad terrorism är. Men resolutionen avfärdar nu de här ursäkterna och säger att det är metoden för kampen som avses - inte det påstådda syftet. Det senare är irrelevant eftersom målen inte helgar medlen. Läs hela artikeln. Den är viktig för FN:s roll i framtiden!

Nästa positiva punkt gäller årsdagen igår för FN:s omröstning den 29 november 1947. Den gav bifall åt resolution 181 om delning av det som återstod av det brittiska palestina-mandatet i två stater. Detta efter att ca. 80% i öster redan hade styckats av 1921 och olagligt skänkts av britterna till en emir som upprättade den palestinsk-arabiska staten "Transjordanien" där.

Med resolution 181 gav det internationella samfundet sin välsignelse till återupprättandet av en stat med judisk majoritet samt skapandet av ytterligare en stat med arabisk majoritet i området, sida vid sida. Notera att judarna accepterade den spillra man därmed fick (55% av 20% = ca. 13% av det historiska palestina-mandatet), medan den väldiga arabvärlden förkastade resolutionen och startade krig 1948. Detta trots att de i en liknande omröstning samma år (1947) tvärtom hade röstat för en resolution om delning av Indien för att skapa den islamiska staten Pakistan.

Informationsbloggen Israpundit organiserar en ”BlogBurst” tillsammans med ett hundratal andra bloggar som jag härmed deltar i:

------

November 29, 2004:

Anniversary of the UN vote on Resolution 181

Today [igår den 29/11 - min anm.] is the anniversary of the UN vote on resolution 181, which approved the partition of the western part Palestine into a predominately Jewish state and a predominately Arab state. (It is vital to recall that the UN partition plan referred to western Palestine, to underscore that in 1921 the eastern part was ripped off the Jewish National Home by the British Government and handed over to the then Emir Abdullah.)

The partition plan was approved by 33 to 13, with 10 abstentions.

The 33 countries that cast the “Yes” vote were: Australia, Belgium, Bolivia, Brazil, Byelorussia, Canada, Costa Rica, Czechoslovakia, Denmark, Dominican Republic, Ecuador, France, Guatemala, Haiti, Iceland, Liberia, Luxembourg, Netherlands, New Zealand, Nicaragua, Norway, Panama, Paraguay, Peru, Philippines, Poland, Sweden, Ukraine, Union of South Africa, USSR, USA, Uruguay, Venezuela. (Among other countries, the list includes the US, the three British Dominions, all the European countries except for Greece and the UK, but including all the Soviet-block countries.)

The 13 countries that chose the Hall of Shame and voted “No” were: Afghanistan, Cuba, Egypt, Greece, India, Iran, Iraq, Lebanon, Pakistan, Saudi Arabia, Syria, Turkey, Yemen. (Ten of these are Moslem countries; Greece has the special distinction of being the only European country to have joined the Hall of Shame.)

The ten countries that abstained are: Argentina, Chile, China, Colombia, El Salvador, Ethiopia, Honduras, Mexico, United Kingdom, Yugoslavia.

On November 30, 1947, the day following the vote, the Palestinian Arabs murdered six Jews in a bus making its way to Jerusalem, and proceeded to murder another Jew in the Tel-Aviv - Jaffa area. This was a prelude to a war that claimed the lives of 6,000 Jews, or 1% of the total Jewish population in 1948. This toll is the per capita equivalent of today’s Canada losing 300,000 lives, or the US losing 3,000,000.

The object of the war, launched by the Arabs in the former Palestine and the armies of Egypt, Transjordan, Syria and Lebanon (with help from other Arab countries), was to "throw the Jews into the sea". As the partition map indicates, however, rather than annihilate the Jewish population, the Arabs ended up with less territory than they would have gained by peaceful means.

In addition to the bloodshed in nascent Israel, immediately after the UN vote, Arabs attacks their Jewish neighbours in a number of Arab countries, the murders in Syria’s Aleppo being the best known.

Bruised and bleeding, Israel prevailed nonetheless. May our sister-democracy thrive and flourish.

------

Dessa glada meddelanden är ett välkommet och hoppingivande avbräck i den allt stridare strömmen av dåliga nyheter från FN. Och när man tittar på FN:s förhållande till Israel idag finns anledning att känna viss misstro. Organisationen har exempelvis valt just detta jubileumsdatum som återkommande ”International Day of Solidarity with the Palestinian People”. Ett hedervärt uppdrag annars, men som denna dag ironiskt nog framstår som ett ensidigt stöd till dem vars ledare förkastade FN:s uppmaning till fred och samlevnad för 57 år sedan, till förmån för krig. Orsaken till så mycket lidande för hela regionens folk och främst för dem själva.