Vem som helst kan bli Ekots Irak-korrespondent

Tidningen Journalisten berättar om Sveriges Radios beslut att skicka den tidigare Indien-korrespondenten Nils Horner till Irak :

Ekot ska införa en rörlig korrespondenttjänst, där en reporter från Ekot skickas ut för att bevaka ett område som är politiskt hett under några månader. Som det nu verkar kommer denna rörliga korrespondent att under våren bevaka Irak.

– Tjänsten är inte vigd till dem som jobbar på utrikesredaktionen, utan alla på Ekot kan söka. Sedan gör vi en bedömning vem som är bäst lämpad, säger Willy Silberstein.

Nils Horner är säkert helt kompetent, men jag anser att Ekots policy tyder på ett förakt för erfarenhet från och för expertis i de områden som journalisterna ska skildra. Detsamma ser vi i rapporteringen från Israel, som är indraget i en lång, komplicerad, historisk konflikt. Hit brukar svensk media dumpa en ung korrespondent som på några dagar inbillar sig att han eller hon har fått ett tillräckligt perspektiv på regionens konflikt, för att sedan som oftast slå ner på Israel, innan flyget tillbaka går.

Detta erfarenhetsförakt syns i rapporteringen. Ekots planer att låta rotera ”rörliga” korrespondenter som stannar på plats ”under några månader” och sedan drar till nästa ställe (så fort viss erfarenhet erhållits), och till och med att öppna tjänsten — inte bara till utrikesreportrar utan till ”alla på Ekot” — bådar inte gott för Sveriges Radios utrikesrapportering.

Nils Horner då? Jo, nästa år, efter ”några månader” i Irak blir han Asienkorrespondent med bas i Bangkok, rapporterar tidningen Journalisten.