Unikt reportage i svensk press: Palestinierna lägger skulden på Arafat

DN:s utsända i Israel, Lotta Schüllerqvist, har tagit tempen på det palestinska samhället och beskriver att alla palestinier som hon har talat med lägger skulden på Yassir Arafat för kaoset i Mellanöstern. Det är upplyftande att se det här tillvaknandet i svensk press, även om också en femåring förstår orsak-verkan-sambandet i regionens historia: att terrorism och krig (sedan 1800-talets slut) resulterade i israelisk administration av de omtvistade områdena (från 1967) med flera erbjudanden om palestinskt självstyre på villkor att krigen och terrorn upphör. Något som palestinierna och arabvärlden alltid har avvisat och till sin majoritet fortfarande avvisar.

Artikeln är också unik i svensk media av andra skäl. Schüllerqvist vågar trotsa den svenska självcensuren, exempelvis hos TT, som innebär att diktatorn Arafat kallas ”president” (trots att Oslo-avtalet definierar honom som "ordförande" - chairman, för den palestinska myndigheten) . Han "valdes” 1996 för ett mandat på tre år, som slutade 1999, och har sedan dess vägrat att utlysa omval (även före intifadan) samt drivit sitt fögderi i egenskap av terroristdiktator. Fatahs Al-Asqmartyrernas Brigader får 50 000 dollar/månaden och de andra grupperna får agera fritt. Här är de viktigaste utdragen ur reportaget:

Hoppet om fred håller på att slockna, och det är en mycket farlig situation. Vårt stora misstag är att vi inte har lyckats skapa någon plan för hur vi ska arbeta för en fredlig lösning på konflikten, säger Muhammad al-Hourani i Ramallah. [...]

Den 85-årige doktor Haidar Abdel Shafi, en av veteranerna i den palestinska befrielserörelsen, är mycket kritisk och bekymrad: - Vårt största misslyckande är bristen på organisation och ledarskap. Den kamp vi har fört under årtionden har inte lett någonstans, situationen är sämre i dag än för 30-40 år sedan. Ansvaret för den nuvarande krisen vilar i första hand på Arafat, och i andra hand på de olika maktgrupperna. De negligerar folkets behov och ser enbart till sina egna intressen.

Lotta Schüllerqvist har också rådfrågat psykatriker om problemen i det palestinska samhället:

Psykiatern Eyad Sarraj, grundare och chef för Gaza mental health project, beskriver situationen i ännu mer dystra ordalag:- Vi har alltid levt under främmande styre, utan någon nationell identitet. Folk är beroende av sin familj och sin klan, som på medeltiden. När Arafat kom hit 1994 fanns det ett historiskt tillfälle att omdefiniera oss till medborgare i ett samhälle med likhet inför lagen. Men det var han inte intresserad av, utan han vidmakthöll klansystemet genom nepotism och korruption.

Ziad Abu Amr, en av reformförespråkarna i det palestinska parlamentet, säger:

- Detta arkaiska styre måste förändras. Det reformprogram som parlamentet antog för två år sedan för att skapa en demokratisk ledning med klara ansvarsregler och ett oberoende rättssystem måste förverkligas. Hittills har Arafat hållit emot, han vägrar att släppa sin makt över säkerhetsstyrkorna och ta itu med korruptionen
[...]
- Vi kan inte vänta passivt på att ockupationen ska upphöra, vi måste skapa en ledning som fungerar och kan skapa en konstruktiv handlingsplan, säger Ziad Abu Amr.- Vår enda möjlighet nu är att driva igenom en förändring, och det kan bara ske genom demokratiska reformer.

Tänk att det skulle behövas tusentals dödade och skadade för att komma till denna slutsats. ”Are you better off now than four years ago” är en klassisk amerikansk valfråga som tål att begrundas i Gaza, Ramallah och Kalkilya. Vart leder idiotifadan och vart leder intrafadan?


UPPDATERING 17/9 kl. 14.03

Jag har lagt till några länkar till källor i texten ovan.

UPPDATERING 21/9 kl. 19.35

Jag har gjort texten och meningsbyggnaden mer lättförståeliga (förhoppningsvis)