Börjar Israel vinna över terrorismen?

Deacon på webloggen Power Line, som var bland de första med att väcka frågor kring de förfalskade CBS-dokumenten, refererar till en intressant artikel i Jewish World Review med titeln ”Israel's unexpected victory over terrorism”. Den är skriven av Yossi Klein Halevi (som skriver i The New Republic och forskar vid Shalem Center i Jerusalem) samt den allmänt erkände Mellanösternexperten och författaren Michael Oren.

Den handlar om frågan om Israel börjar vinna i kriget mot palestinsk terrorism. Andra mycket intressanta artiklar på ämnet är exempelvis:

"Death of an Intifada" - The Jerusalem Report
"Keep winning" - The Jerusalem Post
"Israel's Intifada Victory" - Charles Krauthammer
"Has Israel beaten the suicide bombers?" - Daily Telegraph
Artikel #1, #2, #3 och #4 - Daniel Pipes 2001-2004.

Artikeln i Jewish World Review är lång, så jag citerar och översätter det utdrag som Power Line publicerar, tillsammans med Deacons kommentarer:

[Under de senaste sex månaderna har D]en israeliska armén förstört det mesta av det som återstod av Hamas organisation på Västbanken och en stor del av dess infrastruktur i Gaza. Så sent som i förra veckan skjöt israeliska helikoptrar raketer mot ett träningsläger för Hamas i Gaza, då 15 medlemmar dödades. Hamas-ledarna, som förr ledde demonstrationer och gav intervjuer till media vågar inte längre visa sig för allmänheten. Till och med deras namn hålls hemliga. Knappt en natt förflyter utan att en efterlyst terrorist gripits. Hamas led har tömts till den grad att organisationen nu rekryterar tonåringar. Vid gränsen till Gaza lyckades Israel knäcka en Hamas-cell bestående av 16-åringar. Samtidigt har livet inne i Israel åtevänt till nära det normala. Ekonomin, som krymte under 2001 växer nu med runt 4% per år. Till och med turisterna har återvänt: Jerusalems förnäma King David Hotel, som för några år sedan var nästan tomt, nådde nyligen fullbokning. Hela sommaren verkade Israel ligga i firande, med musik, filmfestivaler och en nattlig hantverksmässa i Jerusalem vilket återförde folksamlingarna till stadens en gång tomma stadskärna. Alla vet att ett terrorattentat kan inträffa när som helst. Trots det lever inte det israeliska samhället i väntan på en attack längre.

Hur genomfördes detta?

Israels seger över palestiniernas försök att knäcka dess samhällsfundament är resultatet av ett systematiskt tillslag mot terrorn, och som inte växte fram annat än stegvis under de senaste fyra åren. Stängslet, vilket armén och regeringen först motsatte sig, har avstyrt terroristinfiltration i de områden där det har färdigställts. Gränsstäder såsom Hadera och Afula, som fick uppleva några av de värsta attackerna, har varit terrorfria sedan stängslet färdigställdes i respektive område. Riktade likvideringar och konstanta arméintrång till palestinska områden har decimerat terroristernas ledning, och vägspärrar har stoppat hundratals bomber – några av dem gömda i ambulanser, barns ryggsäckar och nu senast i en barnvagn.

Med andra ord: Israel kavlade upp ärmarna. Man slutade äntligen att lyssna på dem som sade att en större motoffensiv bara skulle skapa mer terrorister och stöta bort européerna. Men skeptikerna hade rätt gällande den senare förutsägelsen. Israel har blivit en paria-stat vars själva legitimitet nu ifrågasätts. Antisemitismen i Europa har nått en krisnivå.

Författarna avslutar med det de anser kan vara den viktigaste läxan för oss från det israeliska exemplet:

Den kanske största faran med att bekämpa terrorismen är den polariserande effekt som en sådan kampanj kan ha – inte bara internationellt utan också inrikes. För att undvika den fallfropen behövs en grundmurad konsensus för militär insats. Det betyder [vid en överföring till den amerikanska situationen /min anm.] att presidenten aktivt måste nå ut till den inhemska oppositionen. Men amerikanska ledare måste också lära av Sharons övriga exempel. De innefattar att kunna stå emot utländsk kritik och till och med att riskera internationell isolering, en vilja att definiera kriget mot terrorn som ett fullständigt krig, och en beslutsamhet att fokusera sina politiska prioriteringar på att vinna, inte på splittrande och irrelevanta frågor. Att uppfylla dessa kriterier är ingen garanti för framgång. Men det gör framgång möjligt – såsom Israel – dyrt – visar världen.